My heart belongs to me♥

Jag vet inte riktigt om jag vågar vara ärlig i detta inlägget. Det var egentligen en ganska oskyldig kärlek, inte som den kärlek man upplever idag. Jag var 6 år gammal, gick på Skillinge förskola i "förmiddagsgruppen". Min kärlek gick i "eftermiddagsgruppen" och jag minns hur jag tjatade så på mamma att få byta till den andra gruppen. Men icke, hon tyckte jag satt bra där jag satt, så jag gick och var olycklig i hela förskolan. Puuuh, svett svett.. Min första kärlek hade hockeyfrilla och hette Jimmi Persson.

Hej. Jag heter Charlotte Annie Lizette Vilumsons (född Ankarklint) och är 21 år, 7 månader och 17 dagar gammal. Jag blev alltså utskiten en fredag i april, 1989 på Mölndals KK. Det var trevligt.
Mina två första år spenderade jag i Göteborg med mor, far och syster. När jag lärt mig gå, prata och ett någorlunda bordsskick begav vi oss ner till Skillinge, Skåne. Big mistake. Är man född utanför Skånes gränser bör man aldrig flytta dit. Inget okej ställe. Men jag fick en bror där någon gång på vägen i alla fall.

Men men, det var i Skåne jag blev den jag är. Jag är smartare och klokare än de flesta, jag ser ut som 27 och är överviktig. Klagar ej. Tack för dagens uppmärksamhet.

Orka dessa bloggutmaningar, men okej. Jag antar utmaningen, dock jävligt halvhjärtat. Det vill säga, bli inte förvånade om jag missar en dag eller två. Eller en vecka...

♥ Dag 1 – Presentera mig själv. 
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Ja, jag får väl börja på en gång..

Jag försöker tänka positivt, för kanske blir det bra. Men hur är det meningen att man ska tackla sånt här? Vad är en normal reaktion på ett sådant besked? Kanske jag överreagerar, kanske det inte är så farligt ändå. Men tycker jag det då? Kanske är det alla andra som överreagerar? Kanske är det jag som är för känslig. Jag har egentligen ingen aning om hur jag känner. Även om det funnits misstankar att det faktiskt skulle vara detta, blev det på något sätt värre när.. jag fick beskedet? Eller nej, det blev värre när jag berättade det. När orden kom från min egen mun. Och det finns ingenting att göra åt det. Se! Att överreagera. Jag är svag.