My heart belongs to me♥

Gud har nog fått upp ögonen för mig. De senaste dagarna, eller iaf igår hände väldans trevliga saker.
Var först på Fias student, sen drog vi till strandis och det var ljuvligt. Hände många skojiga saker där, och träffade massa människor som man inte sett på evigheter. Jag har inte mått så här bra på länge =)

Jag förstår inte längre. Varför kommer allt på en gång? Eller är det för att jag har studentångest som allt bara bli värre?
Jag hade kunnat kasta mig ner på marken och börja böla vilken sekund som helst, men jag tror jag avstår.
Jag kan bara inte fatta hur en människa kan bete sig på detta viset mot sin egen dotter, men sen behandla sina andra två barn helt annorlunda. Pappa, jag hatar dig så fruktansvärt mycket, men jag älskar dig ändå för att du är min pappa. Vad är det jag har gjort så annorlunda jäntemot min syster och min bror som gör att du beter dig som du gör mot mig? Är jag en så dålig människa, så korkad eller vad är problemet? Jag har frågat dig så många gånger, men dina svar är bara svammel som ingen kan förstå. Min kropp pallar inte mer, men som tur är så är jag stark. Jag klarar mig alltid, det har jag alltd gjort. Speciellt då du inte fanns där när du borde.

Och du ditt jävla svin, du är fortfarande inte borta ur min hjärna. Så jävla passande att allt det du gjort mot mig kommer tillbaka nu, va? Du förtjänar ett skott i nacken. Eller nej förresten, du förtjänar ren tortyr. Jag vill se ditt blod sakta försvinna från din kropp och se dig lida. De märken du satt på så många ställen på min kropp kommer aldrig att försvinna. Därför kommer jag aldrig att glömma dig heller, jag hatar dig så mycket.

Men livet går vidare, och som Maria sa: det går oftast över till slut. Jag litar på dig, Maria.
Nu pallar jag inte vara hatisk längre. Imorgon ska jag in till Ystad och shoppa en bikini, sen är det dags att börja hårdbanta så jag kan få nåt fräscht jobb till hösten. Yay =)

Jag har ångest och panik. Jag har inte en aning om vad som kommer att hända med mig.
Det enda jag vet är att jag ska jobba på Borrby Camping i sommar. Men sen då? Vad ska jag göra de två kommande åren innan jag ska plugga till flygvärdinna? Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. 

Felicia kom ner till min student, Jesus min herre i himlavalvet vad jag har saknat henne, men igår efter att vi vart i Köpenhamn i typ ett dygn eller nåt och festat, åkte hon hem. Jag saknar henne redan...
Och inte kan jag åka upp till henne i sommar heller, jag jobbar typ hela tiden.
Vi satt och diskuterade en del hon och jag, en massa intressanta samtal. Vi kom fram till att jag kommer leva ensam typ hela livet, inte på grund av att jag är ful och fet, utan för att jag inte vill att någon ska komma ivägen mina planer jag har för mitt liv. Jag vill kunna vara fri alltid, inte vara bunden till någon och inte ha någon som hindrar mig till att göra det jag vill. Jag är väl något av vad man kallar ensamvarg då eller nåt...   

Imorgon smäller det. Då tar Mp3a studenten.
Jag kan fortfarande inte förstå det, den trygghet man har haft i 12 år nu bara försvinner.
Det är meningen att vi ska vara vuxna nu. Men jag är inte det! Och jag vill inte vara det heller!
Jag vill inte jobba resten av livet, jag vill inte gifta mig, jag vill inte ha några jävla barn.
Jag vill resa... ja, jag vill resa resten av livet.

Och alla människor man lärt känna dessa tre åren, hur många kommer man träffa sen? Typ ingen.
Så sjukt jävla tråkigt. jag vill inte att morgondagen ska komma. Men sen så.. Studenten liksom!
Jag vill ju ta studenten! För sen är man ju fri och slipper skolan?
Asså jag är så förvirrad att det hade vart bäst om jag gick och grävde ner mig nånstans.

Men skit samma, imonn ska det festas. Och på fredag med, sen får vi se vad livet har att bjuda på!

Jesus i himmelens paradis, det var länge sen jag skrev av mig nu.
Jag kommer inte ens ihåg när de va sist, så jag vet inte vart jag ska börja.
Studenten närmar sig alldeles för snabbt känns det som, den senaste veckan har det vart fest hela tiden tycker jag.
I tisdags vart det lärarmiddag på skolan, den var inte särskilt givande, men ack så trevlig.
Efter att rektorerna stått och snackat i 17 år och vi fyllt våra magar med äcklig laxpaté, blev vi förflyttade till aulan där det kommer en svarting som dansade lite kubansk salsa, och några tvåor spelade lite dunkadunka musik för oss alldeles för länge. Vi hoppade bort till Donna Gina, men där vart det inge festligt. Så vi sprang bort till King´s Head istället och försökte ringa in lite sprit. När detta vart fixat travade vi bort till min söta lägenhet och fortsatte festandet.
 Natten var typ galen, klockan 5 på morgonen satt alla halvnakna (förutom jag och Fredrik, för vi var vettiga)
Jag ville dö den dagen. Eller dagen efter kanske det blir..

Jag bestämde mig i sista minuten att jag skulle följa med mitt brännbollsteam till Helsingör.
Dagen började tidigt, klockan 8 satt jag och Göran på bussen in till Ystad, klockan 12 eller nåt var vi på plats i Helsingör. Dagen var trevlig, det kom folk över till oss hela tiden. Vid 22-23 nånting åkte vi över med båten till Helsingborg igen. Tiden där var dock aningen otrevligare. Folk började slåss nere vid tågena, och en timme senare satt häften av oss med bomull i näsan och hade ont.

Dagen efter höll jag på att dö ännu mer än vad jag gjorde i onsdags. Mitt huvud och min lever har aldrig mått sämre. Och nu ska jag strax iväg och supa igen. Jag funderar på att säga till mamma att hon kan börja planera min begravning, för jag tror fan inte att jag kommer överleva denna veckan.