My heart belongs to me♥

Jag känner mig egoistisk. Jag tänker bara på mig själv och mina sorger just nu, belastar alla med mina problem och förväntar mig att de ska finnas där för mig. Men vad har jag egentligen gjort för att förtjäna att ha de där?
Jag slänger en massa skit i ansiktet på dom, gråter som om det inte finns någon morgondag, förväntar mig att de ska pigga upp mig, ge mig råd, berätta för mig vilken skitstövel Kristian verkligen är. Fast egentligen tycker jag inte att han är någon skitstövel. Jag blir sur när dom säger att han inte är värd mig. Det är han visst det, och mycket mer. Jag blir sur när dom säger att han inte är värd att gråta över. Det är han visst det, jag förlorade en jävligt fin pojkvän och en jävla bra vän.
Men jag blir också sur när dom inte orkar ha hela sin uppmärksamhet riktad mot mig längre, utan börjar prata om något annat istället. Jag vill att vi ska prata om mig. Om Kristian. Jag vill att vi ska reflektera de händelser som hänt de senaste veckorna. Spekulera. Argumentera. Fram och tillbaka, om och om igen. Men folk börjar bli trötta på mig. Jag vill inte det, jag är ju fortfarande ledsen?

Hör ni så egoistisk och självupptagen jag är? Jag skiter i det just nu. Jag är ledsen, och det är synd om mig. Jag gråter 70% av alla min vakna tid. Fast det börjar kännas lite bättre idag. Jag har hittat en plats där jag känner mig trygg; på en bänk utanför mitt hus. Då är jag inte inne längre, och då behöver jag inte tänka på det lika mycket. Det är skönt att sitta ute, titta på folk, tänka på när man var liten, tänka på framtiden.
Han har kommit förbi där ett par gånger, och förmodligen tror han väl att jag kollat upp hans arbetstider så att jag sätter mig där när han ska till jobbet. Bara för att få en liten skymt av honom. Men så är det inte, även om det faktiskt känns bra när han kommer förbi där. Så jag får se honom. Det behöver inte sägas något. Jag vill liksom bara vet a att han lever, inte för att det skulle finnas en anledning till att han var död, men... Det känns bra att se honom. Men som sagt, det är inte därför jag sitter där. Igår satt jag där i 8 timmar.

Jag vill inte att allt ska sluta här. På något jävla vänster har mitt liv mer eller mindre kretsat runt dessa män de senaste halvåret. Kristian, Anton och Kennie. Jag vill inte att det ska vara över. Jag vill att allt ska bli som det var innan vi blev tillsammans. Då mådde jag bra. Vi kunde umgås kravlöst. Jag kunde tycka om honom, utan atthela tiden känna mig tvingad att visa det. Även fast jag mer än gärna gjorde det när vi väl var tillsammans. Men det var skönt på något vis, att allt var kravlöst. Det fanns inga krav eller regler. Allt bara var.
Men har jag förlorat allt nu? Jag vill inte det. Även om jag tycker om Krsitian så mycket mer än som vän, så vill jag inte förlora den otroligt fina vän jag faktiskt fick under det första halvåret. Han var en sån typisk människa som man kunde sitta och inte behöva säga ett ord till utan att det kändes konstigt. Antingen var han själv tyst eller så skötte han snacket. Det kändes bra. Det var helt okej. Man kunde berätta saker för honom. Han är klok. Inte för att jag så ofta faktiskt berättade saker för honom, men det kändes tryggt att jag kunde göra det ifall jag ville.

Jag antar att det är dags att lägga detta bakom sig. Även fast jag verkligen inte vill. Men jag måste, för i slutändan så är han inte bra för mg. Men det känns verkligen helt knäppt om allt bara ska sluta här. Att jag ska fortsätta mitt liv utan att få veta vad som händer i hans. Jag vill fortfarande vara en del av hans liv.

Då vart allt över. Felicia flyttar ut. Imorgon. Det är slut med Kristian. 
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag trodde det var jag och Felicia mot världen, hon och jag. Vi två, vi som klarar allt.

Och Kristian. Jag tycker om den människan så jävla mycket, men i slutändan är detta det bästa. Jag vet det så väl, men det gör så jävla ont. Han kan inte ge mig det jag vill ha, han gör mig besviken om och om igen. Jag vet att han inte gör det med mening, men jag kan inte ha det så. Och förr eller senare hade det tagit slut ändå eftersom båda ska härifrån på olika håll. Men det känns helt för jävligt. Jag kommer sakna honom, hans röst, hans ögon, hans alltid så varma kropp, hans pussar. Allt. Aldrig mer film, aldrig mer south park, aldrig mer guitarr hero, aldrig mer hans visa ord, aldrig mer hoffmann, aldrig mer fiska, aldrig mer Kristian, Anton och Kennie. Fy fan vad jag inte vill detta. Jag vill verkligen inte.

Allt är bara fel. Jobb. Felicia. Kristian. Allt som betyder något. Jag orkar inte detta. Jag förstår inte hur jag ska kunna ta mig igenom detta. Jag fattar inte hur det kan komma något som helst bra ur detta. Det finns inget hopp. Allt är bara försvunnet. Jag litar inte på mig själv längre.

Jag vill verkligen inte detta, och jag kan inte sluta gråta. Jag kan inte sluta tänka på allt jag hade kunnat göra så mycket bättre. Han förtjänade så mycket mer av mig. Han var värd så jävla mycket mer.

Det sa Carolina till mig mitt i natten utan någon som helst vettig förklaring.
Vi var ute igår. Vi körde en danish-night on Hoffmann. Eller alltså... Vi gick ett stycke till Hofmman, got pissed drunk och skämde ut oss tills alla stod och gapade åt oss, så idag förbannar vi den dagen våra föräldrar hade en njutingsbar älskog för cirkus 22 år sedan. Vi vill inte leva. Det är inte okej. Anyway, när vi skämt ut oss till den  den grad att våga magar började kurra så gick vi och åt varsin fet hamburgare med majs på. Då kom det en man, något om danmark och sen var Charlotte och Carolinar helt plötsligt utvandrare från Danmark. Jag var så grymm på danska att jag inte ens själv förstod vad jag stod och snackade om. Sen gick vi tillbaka till hoffmann med majs runt våra munnar. Kanske i också, jag vet inte riktigt, men det är ju lätt hänt att de små rackarna fastnar i tänderna.llan tänderna är nog den rätta benämningen. Just det, Felicia, JEff, Louise, André och Ida vart också med men dom skulle vidare sen och jag vägrade blatteLIPP. Tyvärr Åle, men jag är inte intresserad av negerkukar. Unskyld, chokladbiffar. Jaja, det var nog den kvällen. Bilder får ni se imonn. Eller nästa vecka. När jag orkar sätta i kontakten.

Ha dem

A girl who is known for being beautiful both inside and out. Usually on the shy side, they can come off as boring. However, once a Charlotte opens up, she is charming, kind, intelligent and funny. Usually have great smiles. The girl that all the guys are secretly in love with. Said to be very good in bed. Charlottes are fun-loving and enjoy being around people. Loves to party but is very chill, most Charlottes are not wild and crazy. They have a good sense of the world around them and love their family and friends. Anybody would be lucky to have a Charlotte in their life.

Så nu vet ni det, var glada att ni har mig. Ha dem

I was the one who let you know, i was your sorry-ever-after 74 75... ladadalalada! Asbra låt!

Vet inte om jag har så mycket att berätta... Har väl inte hänt nåt speciellt den senaste veckan tror jag. Imorgon kommer i alla fall Carolina, och det ska bli roligt! Dags att städa lägenheten..

Hahahaha, jag döööööööööööööööör! Felicia gick nyss och trodde hon skulle träffa Stoffeliten, men hoppsan! Jeff is back in town! Wiho wiho wiho! Det roliga är att jag vetat om detta huuuuuuuuur länge som helst! Vi har planerat, fixat och trixat, smugit och fejat. Hon har inte fattat nåt. HAHA, detta är roligt! Synn bara att jag inte fick se hennes fejs...

Jaha. Jag är nu inne på vecka 1094, och än har det inte hänt något spännande... Lite festande, resor, Tokio Hotel-konserter, skilsmässor, flyttande, jobbande. Några fattiga perioder, några väldigt bra penga-månader.. Men än har det fan inte hänt något spännande. När man ligger och tänker tillbaka på allt som hänt i sitt liv, så verkar allt så pluttigt och oviktigt. Det får mig givetvis att börja tänka lite.

- Vad är det för mening med att jag finns? Jag kommer inte få mig något flashigt jobb. Jag kommer inte förändra världen. Jag kommer inte föda några smarta barn, jag kommer förmodligen inte föda några barn alls. Jag kommer inte vinna på lotto och leva livet. Jag kommer aldrig ta körkort så jag kan inte bli privatchaffis och köra kungligheter till nobelmiddagarna. Jag älskar mat för mycket, så jag kommer aldrig kunna bli anorektiker och få gå Chanels visningar. Jag är satt till världen för att pinas igenom det, utan höga höjder men med alldeles för djupa dalar. Jag tycker inte det är rättvist. Jag gör verkligen ingen nytta, det är elakt att låta mig plågas.

Men men, nu är det väl som det är då.
Vi ska strax äta fishpinnes och sen tjocka oss med massa chips innan vi drar på jobb.

- Cause it´s not kewl! Eller nåt liknande, fan vet jag... Im bored.

Idag är jag i alla fall gladis. Det har vart en väligt bra dag. Kort, intensiv och mysig. Men bra. Typ, ah hej Charlotte sitter på rosa moln och ploppar runt. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, har egentligen en väldans lust att skvallra jättemycket, men det kan tänkas att mina bäbispojkar fått tag på min bloggadress och det är inge bra. För hur pinsamt är inte det om man sitter med värsta kärleksförklaringarna och gullepluttsnacket och så läser Mr NTN det? Eller Jennie med K? Btw, Anton lovade mig en glass idag, men jag fick aldrig den. Jag ska ha den glassen, och bara för att han inte gav mig den idag så ska han få köpa den största som finns på marknaden till mig imonn. Eller en annan dag. Typ nästa gång jag träffar honom. Och så ska vi sitta ner, bara han och jag, och titta på solnedgången vid kajen medans jag äter min feta glass.

Nej fan.. Eller jaha? Nu ligger jag i min säng. Madrass. På golvet. Och jag är så ensam, så ensam.. Äh, vad fan håller jag på med... Ha dem

Solnedgången vid kajen

 

Bu

Ja, mina vänner... Precis när jag trodde att jag gått och blivit vuxen, med allt vad det innebär, faller jag helt plötsligt tillbaka i gamla vanor. Idag gick jag upp klockan 15. Kan vara för att jag inte kom i säng förrän halv 6 i morse för att Kennie rövade sig, men ändå! DOCK! Jag skulle egentligen gått ut och festat ikväll, men jag tackar nej och avstår med glädje att trilla in i dimman. Faktiskt..

Jaja, alt kan inte komma på en gång, eller? Nu ska jag ta och ränsa avloppet på toaletten.ler ja, vi har stopp i handfatet så jag ska mecka isär en massa grejer och förmodligen dra ut en massa hår och annat äckelbajs därifrån så vattnet kan rinna igenom. Men först ska jag bajsa. Nu har jag bajsat.

Btw, det blir en MINIutgång för mig. Jättemini. Kämpemini liksom.

Jag tror det skedde något med mig och Felicia när jag fyllde 21 förra veckan. Här har vi några tecken på att vi lämnat barndomen och tonåren bakom oss:

- Vi köpte refilltvål, istället för en ny flaska.
- Vi har köpt blommor
- Vi köpte doftljus i matchande färg till den ena krukan (luktar för övrigt gurka/melon)
- Vi har köpt ett bord
- Vi städar och viker tvätt som om det vore normalt
- Vi lagar mat från kokböcker
- Vi promenerar
- Vi tänker ekonomiskt
- Vi går i inredningbutiker för att hämta inspiration
- Sen går vi till second-hand butiker

Idag har vi vart ute i 5 timmar. Sen satt vi och tittade på solnedgången vid hamnen.

Grattis till mig, jag är nu 21 år gammal. 21 låter mycket äldre än 20. Men det är helt okej, jag har halvt stabiliserat mig, så jag behöver inte få panik. Eller är det just det jag borde få?

Dagen började i alla fall med att Felicia kom in och sjöng för mig med tårta och grejer. Och så fick jag ett underbart paket. Ett par solskor som jag kikat ut, jag gillar dom skarpt. Och så fick jag en helt fantastisk klänning som hon köpt i London som jag kikat ut på förhand, men jag fattade inte att jag skulle få den...

Sen kom min moderkaka, coh så fick jag ännu mer paketisar. Småplott av mormor, lådan vart i alla fall fin... Hårfärg och hårspray av brorsan, bra där! Och så fick jag en Tokio Hotel-mugg (!!!!!) av farsan, och en digitalkamera av mami och Steffaaaaano. WOHO!!! Pictures here we go!!!

Sen vart vi på middag. En indisk restaurang. FY FAN sicken god man fick där då, och gratis efterrätt för att jag fyllde år. Tackar... Sen när vi kom hem kom min man och Kennieluring. Och sen kom Antonini. Det var trevligt. Kristian och min mamma blev bästa vänner. Puh...
Sen sov vi en bit. Här får ni i alla fall en bit bilther.

AmandaVarDet (Felicia) & Kennieluring

 

Jag och min mami

 

Hoppsan då...

 

Fittslem, hinner inte ladda upp fler nu, ska quiza med mamma, ida och kennie. Ha dem

Maria: Jag ville inte veta att Luke skulle dö! Jag älskar Marian Keyes böcker, och ville läsa det sjäääääälv =( Men jag  fattar inte hur du orkat sitta och läsa igenom hela in blogg, hoppas där stod nåt intressant, haha =)

Äntligen är denna jävla helg över. Fy fan vad jag är sliten i kroppen och i hövet. Men jag har haft en jävla tur som fått hjälp av både Felicia och Kennie på jobbet, hade fan aldrig klarat mig utan dom! När jag stängt igår gick jag och Kennie hem till mig för att hämta Kristian, som legat i min soffa hela dan och bara vart bakis typ. Tydligen hade han legat och sovit i duschen en timme också... I alla fall, när vi fått på Kristian sina kläder gick vi hem till dom å lagade middag. Eller ja, Kennie lagade, Kristian somnade och jag knäckte upp en öl som belöning till mig själv. Den var jääääävligt god! Efter maten började dom lira gutiarr hero, jag halvsov. Sen gick jag ner och sov på riktigt. Märkte inte ens när maken min kom och la sig. Men fy fan vad det var gött å sova! Vaknade klockan 9, var hur pigg som helst. Sen klockan 10 blev jag trött och sov i två timmar till. Sen gick jag och Kristian ner til staden, åt en burgare hos Felicia, sen dumpa jag han utan för hoffe.

Strax ska jag göra mig i ordning, möta upp Fillan, bjuda henne på middag på hoffe där mitt husband jobbar. Sen ska vi hjem och städa. Imonn kommer mami. Och imonn blir jag 21 år gammal. Jag vill inte. Vill inte ha nåra presenter (förutom av mamma, en kamera). Och vill man inte ha några presenter så börjar man bli gammal. Jag måste helt enkelt sluta fylla år.

Quizade igår med Ida, André, Emilio, Sam, Max och någon annan snubbe. Vi sög inte lika mycket som vanligt, men kom långt ifrån först. När det hela var slut begva jag mig bort till SKANK (fd KAK). Lirade lite guitarr hero med Jennie (fd Kennie), och dk sedan ner i Antons (som är i Sverige) säng. Kristian tog plats breve mig vid 8 snåret imorse, klockan 12 vaknar jag i panik. Kommer till jobbet 10 minuter efter öppning, beklagar mig för kunderna som står utanför och väntar och sätter mig sedan till rätta. Jag har jobbat i pyjamas fram till klockan 16 idag. Och då vill jag påpeka att att mina pyjamasbyxor är av svart siden, jag har en stor svart tjocktröja utan bh under och ett par boots till detta. Sminket hade halvt trillat av (kan inte tvätta bort det när jag inte sover hemma), och håret stod på sne.
Vid 14tiden kom Felicia, tack och lov, ner och hjälpte mig resten av dagen. Jag behövde det, hade ite klarat av att sitta där själv. Fy fasen....

När vi stängt butikfanskapet delade vi på en schpizza, och ploppade sedan bort till SKANK för ännu mera guitarr hero. Jag landade nyss hemma i soffan, och ska alldeles strax föröka sova. Imorgon kommer bli den jobbigaste dagen på jävligt länge. Ska vara på jobbet mellan 8- halv 9 på morgonen, jobbar helt jävla själv till klockan 18, sen springer jag iväg och solar innan jag ska ta hand om mitt nattpass på metz. Och så jobb igen på söndag. Är det okej om jag tar mitt liv eller?
Nej, okej, jag behöver dessa fucking pengarna.

Jag vill pussas med min make.

Vi hade en trevlig diskussion häromdagen. Någon påpekade att ordet pussgurka var töntigt, kan tänkas att det var jag som sa detta. Efter det började Fillsan para ihop olika sexuella termer med grönsaker. Och helt plötsligt var Kennies nya smekis fött: Smekpickles! Nog om detta.

Igår var jag trött. Så trött att jag faktiskt somnade klockan 1. Och idag vaknade jag klockan 11.
Fillsan sprang runt och städade här massa igår, och jag låg utfläkt på soffan med dåligt samvete över att jag inte orkade göra ett skit mer än å springa ner till seven för å köpa korf meth bröth. Men idag hörrni! Jag ska alldeles strax hoppa upp ur sängen, ta hand om tvätten som F slängde in i maskinen igår, ta en dusch plocka ordning i vardagsrummet och sen springa bankärenden åt min kära kusin. Vad jag orkar göra ikväll efter jobbet åeterstår att se. Men man får ta vara på överskottsenergin så länge den varar. Ha dem.

Wiihiiie, sicken mysig middag jag var på i söndags. Nuno hade lagat fyllda bläckfiskgrejer. Det var gött som fan faktiskt! Resten av kvällen satt vi och samtalade, drack öl, vin osv. Jag drack faktiskt mitt första glas rödvin i hela mitt liv, helt okej!
Vaknade där borta igår strax efter kl 16 någon gång tror jag, gick bort till Felicia och tog en kaffe med henne på Lille. Mötte sen Kristian igen, tog med han en sväng på staden och så köpte han ett guitarr hero spel bara för att Tokio Hotel hade med en låt där, åh vad han är söt =)
Vi ploppade hem dit och spelade i flera timmar. Eller, dom andra spelade, jag kan inte för mitt lillfinger är vanskapt och funkar liksom inte riktigt som det ska. Så jag får snällt sitta och titta på och heja på dom andra. Runt 2 inatt gick jag, Fillsan och Kribbis hem hit och skulle sova. Jag somnade inte förrän 11 imorse någon gång. Bra där. Tror inte kribbis sov alls. Han är mer fascinerad av att vi har internet. Och tv med porrkanaler. Nåväl...

Vet inte riktigt vad jag ska göra idag mer än å diska. Kanske möta upp Fillisen när hon slutat, kankse träffa mitt husband en stund. I dont know. But what i do know, is that i have to take a shit. Ha dem

Jag har blivit bjuden på middag av min pojkvän imorgon. Jag har aldrig blivit bjuden på middag förut. Förmodligen ingen märkvärdig tillställning, men jag har i alla fall blivit bjuden på middag. Jag är glad över det.

Annars rullar väl allt på precis som vanligt här i vår lilla lägenhet. Felicia kom tillbaka till Åle idag, var nere och hämtade henne på rutebils klockan 8 imorse. Jag var väldigt glad över att se hennes söta fjes igen, det var allt för länge sedan. Vi har fått tvkanaler. 3000 stycken, och alla svenska så nu är jag ännu mera glad. Allt är bara bra just nu. Jättebra. Jag är så gladis!

Okej, nu är det officiellt; jag och Kristian är ett paaaaaaaaaaaaar =) Haha, jag tycker det är skojigt!
Det känns helt märkligt. Hur som helst så har jag en poooojkväääääään nu. Haha! Det är roligt. Konstigt, märkligt, ovant, mysigt, bra. Jag tycker om honom jättemycket.

Haha, tänk om jag går och blir en såndär fjolla jag gått och föraktat i typ hela mitt liv? En såndära gulliplutt? En såndära efterhängsen jävel som springer rut och ska pussas och greja i mataffären, på stan, på fiket eller bara ute på gatan? Tänk så kommer jag springa runt och hålla honom i handen vart jag än är och titta snett på alla som är singlar nu? Tänk om jag blir sån? En sån där dum människa som jag hatar.
Jaja, då får jag väl bli det då. Men lova mig att ni ger mig en örfil när jag gått för långt!

Jag är jätteförvirrad. Jag förstår ingenting. Ka som skjer?
Det har hänt nåt väldigt märkligt, förstår ni. Mycket märkligt. Men jag förstår inte. Ei skjönner heilt eneklt ikkje ka det er som skjer! Men jag tror jag gillar det. Jag tror det känns bra. Jag vill att det ska kännas bra. Tänk om det inte gör det? Tänk om jag bara inbillar mig att det känns bra? Tänk om det känns dåligt? Eller tänk om det inte känns allt. Men jo, det gör det ju. Det känns. Och jag gillar det. Jag utgår från att det känns bra. Jag utgår från att detta är en bra grej. Jag utgår också från att detta är bra för mig. Det måste vara bra för Charlotte.

Ok, nog snackat.
Fredag. Vet inte riktigt hur jag ska förklara den kvällen. Den hade sina ups and downs, men avslutades kosligt. Jobbade lördagen. Jobbade natten. Jobbade söndagen. Personalmöte, sen sängen. Jag kan inte sova. Klockan är över 5 på morgonen och jag är inte ens lite trött. Jo, okej. Jag är trött. Men jag kan inte sova. Kristian de puckot har gått och blitt sjuk så han får inte lov att vara hos mig.

Imorgon är jag ledig, tänkte gå och köpa mig en ny säng om jag hittar nån vettig. Sängarna har fallit sönder som dominobrickor här i plottifycentret (O.A Devoldsgata, kärleksnästet, Vilumsons recidens, kalla det vad du vill). Eller ja, två sängar. Just nu sover jag på soffan. Funkar helt okej, bara det att folk som går förbi kan se mig ligga här utslgen med öppen mun och ögonskydd fram till sena eftermiddagen om dom så vill. Jag har ju inga gardiner och jag pallar inte flytta soffan, den är tung.

Nej, nu ska jag kolla lite south park, entourage eller family guy, har inte riktigt bestämt mig än. Ha de!