My heart belongs to me♥

Fan vad sämst jag känner mig på att blogga. Nåväl, det kommer när det kommer...

Igår hoppade jag bort till hoffe efter jobbet för att möta upp Hogstad och Kennie för en runda quiz. Sen snlöt det sig en italienare, en norrmann och ett stycke Silvano till vårt gäng. Vi sög ändå hårt och kom sist. Som vanligt.
När quizzen vart slut ploppade jag och Hogstad iväg till Lille, vi behövde en liten pratstund för oss själva, men dog ganska snabbt. Båda var helt slutkörda... På vägen från Lille sprang jag i alla fall vägen om hoffe och hämtade upp Silvano som följde med och drack en bit tequila med mig, sen anslöt sig Kristian, Anton och Nuno också. Hej fullisar..När klockan började närma sig 8 imorse flyttade vi ihop soffan och sängen och somnade. Och så ringde klockan och jag gick till bankisen.

Nu kom Kennie precis, jag ska ställa mig och föna håret och sminka mig strax, sen ska jag plocka hans ögonbryn och supa sönder mig själv.

Varsågod, här får ni två bilder förresten.

Jag älskar planer och att utforska saker, har jag kommit fram till. Min förra plan dog ju ganska så mycket ut, mennu har jag i alla fall kommit på en ny grej som jag måste forska i. Nästa gång jag åker till Göteborg kommer bli en ganska intressant upplevelse =) Åhoj vad jag längtar nu, synd bara att jag inte kommer till Sverige förräns till hösten. Damn it.

Haha, vad skojigt att folk gillade min header. Nu blev jag lite gladare i själen =)

För övrigt tog jag en nap för ett par timmar sedan och vaknade nyss. Var tänkt att jag skulle få städhjälp idag, men fankspaet dök inte upp. Lägenheten är fortfarande vidrig efter förra veckans intensiva festande. Usch usch usch!

Pengar.

Vi har fått en tv-box som skall betalas.
El-räkningen var inte ens lite kul.
Fick värme räkningen frånbådde förra året och detta året (!?) som en klumpräkning på över 13000.
Jag är skyldig mamma pengar.
Pappa sk aockså ha pengar.
Trappan ska målas.

Inte nog med det, jag ska ha mat i magen också. Jag går under snart.

Men fortfarande, jag vill inte ha några töntiga telefonsamtal. Ring när nån har dött istället

Som sagt så var veckan helt underbar då Carolina var här, men jag tänker inte skriva om det. Jag vill inte dela med mig av allt som hänt här, jag kommer behålla det för mig själv. Men jag var lycklig.
Och så kom söndagen då hon åkte, och alla bara försvann och det blev tyst. Jag satt själv i en alldeles för stor lägehet, snöstorm utanför fönstrena och irriterande barnaskrik 3 vånigar upp. Men här innanför mina 4 väggar var det tyst.

Tro det eller ej... Den senaste veckan har vart bland det roligaste jag vart med om.

Göteborg:
Jag och Felicia befann inne i stan ungefär hela tiden. Massa kläder, pillemojs och annat. Vi myste framför filmer, var på bio och massa spårvagnar och annat skoj.

Fredag:
Upp klockan 06. 07.30 ungefär kröp vi ner i våra sovsäckar utanför Scandinavium. Det var kallt. 15 minusgrader. Ett atg kom solen fram, och då vart det ganska skönt. På med solgalljorna, av med sovsäcken och jackan. De 9 timmarna vi satt där kändes inte så farligt långa som vi först hade trott att de skulle göra. Åtminstone tyckte inte jag det. Sen kom vi in. Konserten började lite mer än en timme efter utsatt tid. Den väntan var helt fruktansvärd. Min rygg gjorde så sjukt jävla ont. Folk stod och tryckte från höger och vänster, syret försvann mer och mer. Men sen så släcktes hela hallen ner.

Jag kan inte beskriva hur det kändes när dom stod där uppe på scenen typ 5 meter ifrån mig. Dom var så verkliga, men ändå inte. Sist vi kollade på dem stod vi allra längst bak. Nu kunde jag se deras ansiktsuttryck med egna ögon. Jag kommer aldrig glömma den konserten, aldrig någonsin. Det var det finaste jag upplevt, med det finaste sällskapet man kan tänka sig.

Back to Åle
Efter lite om och men fick jag till slut tag på min väska på centralen natten efter konserten. Hoppade på bussen där Carolina satt, somnade och var framme i Ålesund. Sov en sväng, fick besök av Anton och Kristian, Hoffmann på de och en fylla senare låg vi och sussade igen. Jobbade på söndagen, dricka lite, sova lite, dricka lite, sova lite... på måndagkvällen gick vi med Anton och Kennie till Smutten och kollade lite fotboll. Sen gick vi hem. När vi kommit innanför dörren och jag precis hade bytt om till sovkläder ringde det på dörren. Anton och Kennie vill besöka oss lite. Jaja, välkomna. 10 minuter efter deras ankomst ringde det på dörren igen. Ett stycke Kristian och Silvano kom förbi helt oanmälda, ja men ni är ju välkomna ni med. Sen kom en Nuo också och helt plötsligt var det fest. Silvano och Nuno begav sig hemåt ett tag efter midnatt, efter det förlorade jag kontrollen på klockan. Vi festade, pratade och sen så råkade alla visst somna. När vi vaknade dagen efter orkade ingen gå upp så vi låg kvar där vi hade somnat. När det började mörkna ute sprang vi ner och köpte mer öl och mer cigaretter. Och så fetsade vi hela natten lång igen. Och så sov vi. Sen begav sig männen hemåt. Ja, det har vart otroligt härliga dagar detta...

Uppdaterar mer någon annangång, nu ska jag hoppa in i duschen igen för om 3 timmar ska jag befinna mig nere på Hoffmann igen för lite quiz. Ha de

Lönen inne, väskan fixad, glajjorna på plats. 1 problem bara; väskan är lite för liten... Dumma jag som bara tog handbagage på flyget tillbaka. Jag ska ju köpa massa nya kläther? Mina boots får ikkje plats, och inte plattången heller. Kanske får ta ut lite grejer då... Men ka? Jaja, det får lösa sig. Nu har jag i alla fall haft ett tårdrypande farväl med mina njamisar. Okej, kanske inte.. Men vafan! Jag är ju tillbaka på lördag igen! 4 dagar kvar!

Bra jobbat, Charlotte! För det första försov jag mig (givetvis) idag. Lönen har inte kommit in i tid, och jag hade totalt glömt bort att mamma fått tillbaka sin lilla resväska. Jag har ingenting att packa i och jag ska vara klar för avgång om 5 timmar. Jag får helt enkelt vänta tills klockan blir 4, kolla så lönen är på plats och gå och köpa mig en väska. Jag måte hämta mina solglajjer och en tröja hos Kristian, böga mig hos Anton städa. Bajsa måste jag också försöka få tid till, vilket jag förmodligen hade fått om jag inte legat här och skrivit detta. Jag suger på att prioritera, eller vad det nu kan tänkas heta. Jaja, just nu hoppas jag bara på att jag faktiskt kommer befinna mig i Göteborg imorgon.

Hejdå.

Imorgon är det dags för oss att dra ifrån Ålesund ett tag. Klockan 21 går bussen från staionen, 10 timmar senare befinner vi oss i Oslo, och framåt lunchtid på tisdag borde vi ha landat på NEtersminalen i Göteborg.
Tråkigt nog fick jag lämna tillbaka telefonen jag lånat ett tag, och där fanns all min musik. Jag kommer bli psykiskt störd om jag ska åka buss i 15 timmar utan musik. Jag ska försöker ordna detta på nåt höger eller vänster.
Jag har inte ens börjat packa än... Gaaah, detta kommer bli en lång natt!

Jag tror jag är på väg att bli en av de personer jag föraktar mest i hela världen. Va fan tillät jag mig själv falla ner dit för? Detta är fan inte klokt någonstans. Uppenbarligen är jag inte lika hård som jag gett sken av att vara. Jag har lurat hela världen, men värst av allt har jag lurat mig själv. Allt det jag byggt upp, hela min fasad, hela jag har rasat. Min värld har rasat och jag måste nu finna ut ett sätt att bygga upp den igen, på rätt sätt.
Jag svamlar... Måste vila.

Min kropp skriker efter närkontakt, efter pussar, kramar och gos. Jag måste ner till hoffe innan jag beger mig på nästa jobb. Kos kos kos.
Jag hoppas jag beter mig såhär för att jag är trött, och inte för att någon har slagit mig i skallen.

Fy fasen vilken tråkig natt vi hade på metz. Nada people, jag fick sluta en halvtimme tidigare, och Felicia fick sluta ca 2 timmar tidigare. Vi begav oss med varsin ros i handen (Felicia stal sin, jag fick min av en äcklig fiskargubbe) bort till Hoffe. Jag drack en kopp kaffe, sen gick vi till donkis för att käka. Där var det en kille som la upp sin nakna stjärt på disken. Vi gick. Felicia hem, och jag till Kribbis. Anton och Kennie var ute och söp, så jag fick helt enkelt låsa in mig själv. Sen kom dom, de fulla små svinen. Lyckligtvis gick dom inte in på Kristians rum, då hade jag skämts ihjäl. Dessutom så gillar inte Anton när jag gör nattliga besök där, så jag tyckte det var bäst att hålla mig osynlig tills Kristian kom hem, haha!
Framåt 6 tiden vart jag sweintrött, men hade jag somnat hade jag aldrig kommit upp till jobbet, så jag fick underhålla mig med att pilla i Kristians brösthår. När jag ansåg mig färdig med det satte jag på mig min overall, skruvade fast ett par skidor på fötterna och gled iväg till jobbet. 1 timme senare ligger jag nu här på min kalla, knakande luftmadrass. Inte lika sweintrött, men jag tror jag ska lyckas somna ganska snart. Jag måste, om 5 timmar ska jag åter vara på jobbet. Ta mitt liv.

För övrigt så åker jag till Sverige i övermorgon, om det är någon som lyckats missa det, för att se världens bästa band spela på Scandinavium i slutet på nästa vecka. Ja, jag säger då det... livet är allt bra lustigt ibland?

Nu ska jag ligga och drömma mig bort med min man här ovan!

Godnatt!

Idag är det en vecka kvar. Jag håller på att krevera. Det kan ju bara inte vara sant..? Okej, nu töntar jag mig, det är sant. Klart att det är sant liksom, jag köpte ju hiljetter till det? Men ändå =P

Idag jobbelurade jag. Sen sprang jag till donkis och hämtade Fillan, sen sprang vi till hoffis och hälsade på Anton, sen sprang vi till lille med Kribba och Olle. Sen gick vi hem. Men vi var för trötta för att gå, så vi slutade tänka på att vi gick, och då gick det bättre. Vi orkade inte ens tänka i hela meningar. När vi kom hem la Felicia sig på hallgolvet för hon orkade inte gå längre, och jag satte mig på dass men orkade inte skita. Sen låg vi båda på hallgolvet. Sen garvde vi. Fy fan vad jag kommer sakna henne! Hur ska jag kunna klara mig i nästan en månad utan denna underbara människa? Jag kommer ju dö här... Alltså, jag kommer ju dö jättemycket? Jag längtar redan till slutet av mars! Tur att Carolina kommer hit en vecka och underhåller mig under tiden. Men ändå? Jag kommer aldrig kunna leva utan Felicia. Förstår inte hur jag överlevde dom första 20 åren? Märkligt det dära...

Jag ska alldeles strax hoppa in i duschen och sen göra mig vacker, därefter ska jag till Metz och sitta en stund i covern. Blä! Sen ska jag hem till krabbsås och sova. Fast jag ska inte sova, jag ska kolla på Entourage. Klockan 8 imorgon bitti ska jag befinna mig nere på butiken, låsa upp dörren, sätta upp brödet, tidningar ska på plats osv. Björn kommer halv 10, så jag passar på att gå hem och sova då innan jag börjar jobba på allvar klockan 15. Nej fyttirackarn sicken helg.. Jobb imonnatt, jobb på söndag.. Sen städa, sen supa sig dyngrsak. Jag kommer helt död på måndag ju? Lika bra de, ska ju åka buss i 15 timmar.

Fy fasen, jag är verkligen cpigt jävla trött! Hade ju planerat att gå hem och sova efter jobbet, men gick hem till Kristian istället för att sova. Palla sova själv? Blev dock inte så mycket sömn, kollade istället 1000 avsnitt av Entourage. Sjukt bra serie. Och så skrattade vi. Åt (inte åt som i käkade) tårtor. Kom hem för en liten stund sen iaf, men lär väl inte kunna somna förrän Felicia drar till jobbet. Usch usch usch, jag orkar verkligen inte gå upp tidigt imorgon också!

Det är nu man önskar man inte levde typ.. Vad fan gör jag uppe nu? Jo, det kan jag berätta; jag har inte sovit än. Igår efter jobbet gick jag bort till Felicia på donkis för att hämta ena nyckeln (hon hade lyckats norpa åt sig båda), och käka en bit ohälsosam mat. Sen gick jag till hoffe dit senare Kristian och Kennie anlände. Anton jobbade, och det var meningen att vi skulle sitta och titta på nån helt ointressant fotbollsmatch mellan Chelsea och Inter. Blev inte så mycket fotboll, tack och lov, utan mer tjöt och öl. Bättre det.

Efter matchen pillade vi hem oss till grabbarna, satt och tjöta till klokan blev sent och sen låg jag och gosade med Kristian hela morgonen. Och så ringde visst klockan... Upp från hans varma säng rätt ut i kylan, det var mer lockande att ligga kvar kan jag ju berätta... Men men, här sitter jag nu och önskar tiden kunde gå lite fortare så jag kommer iväg till jobbet, få dagen avklarad och kan gå hem och nana lite. Jag är inte pepp för femton öre.

Imorgon ska jag upp lika svinigt tidigt, och senare dessutom jobba natt. Samma tid på lördag, och natten igen. Öppning på söndag. Sen är det över. Och då är det dags att tänka på packning och städning. På måndag åker vi. Måndag. Måndag. 4 dagar. Göteborg. 3 helt underbara dagar med världens finaste Felicia. Tokio Hotel. Ålesund med Carolina. Jag har btw ett avtal med Kristian; vi ska bara ihop Carolina med Anton =D
Det kommer bli bra det här. Så småningom. Kanske.

Som sagt så detta ingen bra dag. Inte alls. Inte någonstans. Jag förstår inte vad som har hänt med mig. Den sista tiden har jag var helt nere och typ inte glad. Jag orkar inte göra någonting, orkar inte ta tag i någonting. Jag hoppas bara på att allting löser sig så småningom, vilket jag förmodligen inte kommer långt med... Men jag orkar inte. Jag har tappat allt. Allt hopp. Det finns liksom inget hopp för mig. För vem fan är jag egentligen? Jag är varken född till miljonär eller har någon form av talang. Jag kan inte fylla någon funktion. Jag kan inte lösa några problem eller kluriga gåtor, få fram nån läkande substans eller erbjuda tak över huvudet och mat till 2 miljoner barn. Jag är inte särskilt smart eller klok, mitt utseende är inte till min fördel och jag har stora fötter. Jag har inte någon vettig utbildning, inga vettiga betyg och min kondition är ett skämt. Min humor är obefintlig, jag är längre än korta män och mina bröst är olika stora. Jag har inga intressen, ingen hobby och inga vänner. Vad kan det bli av mig? Vad kan jag göra för nytta? Ingenting. Ingenting alls. Min existens är obetydlig.

Jag hatar denna dagen... Den har gått så otroligt segt och det har inte hänt nånting alls förutom att jag har jobbat. Vilket jag önskar att jag inte gjort. Dom sista 45 mintuerna var jag ett flertal gången nära på att ta mitt liv. Jag hatar mitt jobb. Hatar hatar hatar! Jag bara längtar tills på söndag, sen behöver jag aldrig mer sätta min fot där igen mot min vilja. Och det lär ju dröja ett tag, kan jag ju berätta... Fy fan! Jag vill aldrig mer jobba.

Längtar ju desto mer till måndag, 30 papp rätt ner i fickan och jag svingar mig iväg till Sverige. Åh! Jag ska sova bort denna veckan. Varenda minut jag inte är på jobb ska jag sova. Godnatt

Som alla säkert känner till, hrm, så fyller jag år om ett litet tag? Jag kom på den otroligt briljanta idén att lägga ut min önskelista här på bloggen, så att alla mina 200.000 läsare kan skicka hit en massa paket till mig, för det vill ni ju såklart?! Problemet är ju förstås att nu när jag tjänar egna pengar så köper jag helt enkelt det jag vill ha, när jag vill ha det... Men jag har ändå suttit och funderat och grubblat för er skull, och har kommit fram till några småsaker jag hade kunnat tänka mig att lägga på toppen av min redan skyhöga prylhög....

(Denna önskelistan var till min mamma, pappa och mormor för den som inte förstod)

 

Jag har återvänt för att skryta lite.
För första gången i typ hela mitt liv är jag nöjd med en bild på mig som jag inte har tagit själv, och vet ni? Den behövde inga omtagningar! Jag var helt enkelt skitsnygg hela den kvällen.. Och det fick man höra ;) Haha, nej men allvarligt, jag har suttit och studerat och studerat denna bild i flera timmar nu. Jag älskar den! Så nu vet ni det.

Nu är det endast en vecka kvar tills min nästa tur till Sverige. Alltså... Im dying here... 11 dagar till konsetrten och 12 dagar tills jag befinner mig i Ålesund igen med världens goaste Carolina. Är mitt liv lite underbart eller? Ja, just nu är det faktiskt det!

Jag och Felicia drog ut i fredags igen, mötte upp Anton, Kennie och Silvano på hoffe, och begav oss ganska snart till Lille där vi vart i princip hela kvällen tills det blev efterfest hos Njamisarna + Kennie. Han är ingen njami, bara Kennie. Kristian jobbade dock hela natten på hoffe, så han vart inte hemma förrän halv 7 på morgonen, men jag låg snällt och väntade på honom. Dock lät han inte mig sova, nejnej, han pratade på för fullt hela morgonen och jag var på väg att smälla till honom ett flertal gånger. Somnade 12.45 och klockan ringde 13.15 för då skulle Challeballe gå till jobbet. Jag har fortfarande sår i öronen, och det roliga är att jag kan inte komma på vad han har pratat om. Förmodligen inget vettigt alls, för jag var mer koncentrerad på filmerna som rullades på tvn. Gick igenom alla Scary Movie-filmer nämligen.

Jaja, när jag var klar på butiken gick jag hem och sov som en sten tills jag skulle upp till nästa jobb. Roger ringde iof och bad mig komma en timme tidigare, så klockan 23 infann jag mig i covern på metz. 1200 kr rikare i tips jag hem igen och sov några få timmar innan jag återigen var på butiken. Min tur att öpnna. När mitt skift var slut dök jag rätt ner i sängen och somnade på 2 sekunder och hade världens mest psykade drömmar som sög all kraft och energi från min kropp. 7-11, film och nu ligger jag med datorn på magen igen. Intressant liv.

Kommande veckan blir de jävligt mycket jobb, min sista vecka på butiken tillåme. Jäääääävligt skönt! Tidiga morgnar alla 7 dagar, långa dagar förutom måndag och nattskift fredag och lördag. GIVE ME SOME MONEY!! =D

Idag är det bara 14 dagar kvar. 14! Jag döööööööööör.....

Gick på hoffes quiz igår med Felicia, Hogstad och Kennie. Kennie är Antons och Kristians kompis som flyttade hit för typ 2 dagar sen. Vi sög iaf rätt hårt, så vi ploppade ut och söp ner oss. Först lille, sen Lipp och sen after-ski hos KAK. Satt fan vakna till klockan 7 imorse. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jaja, får se om vi svänger ut ikväll också. Varför inte liksom!?