Jag lever fortfarande
Tro det eller ej... Den senaste veckan har vart bland det roligaste jag vart med om.
Göteborg:
Jag och Felicia befann inne i stan ungefär hela tiden. Massa kläder, pillemojs och annat. Vi myste framför filmer, var på bio och massa spårvagnar och annat skoj.
Fredag:
Upp klockan 06. 07.30 ungefär kröp vi ner i våra sovsäckar utanför Scandinavium. Det var kallt. 15 minusgrader. Ett atg kom solen fram, och då vart det ganska skönt. På med solgalljorna, av med sovsäcken och jackan. De 9 timmarna vi satt där kändes inte så farligt långa som vi först hade trott att de skulle göra. Åtminstone tyckte inte jag det. Sen kom vi in. Konserten började lite mer än en timme efter utsatt tid. Den väntan var helt fruktansvärd. Min rygg gjorde så sjukt jävla ont. Folk stod och tryckte från höger och vänster, syret försvann mer och mer. Men sen så släcktes hela hallen ner.
Jag kan inte beskriva hur det kändes när dom stod där uppe på scenen typ 5 meter ifrån mig. Dom var så verkliga, men ändå inte. Sist vi kollade på dem stod vi allra längst bak. Nu kunde jag se deras ansiktsuttryck med egna ögon. Jag kommer aldrig glömma den konserten, aldrig någonsin. Det var det finaste jag upplevt, med det finaste sällskapet man kan tänka sig.
Back to Åle
Efter lite om och men fick jag till slut tag på min väska på centralen natten efter konserten. Hoppade på bussen där Carolina satt, somnade och var framme i Ålesund. Sov en sväng, fick besök av Anton och Kristian, Hoffmann på de och en fylla senare låg vi och sussade igen. Jobbade på söndagen, dricka lite, sova lite, dricka lite, sova lite... på måndagkvällen gick vi med Anton och Kennie till Smutten och kollade lite fotboll. Sen gick vi hem. När vi kommit innanför dörren och jag precis hade bytt om till sovkläder ringde det på dörren. Anton och Kennie vill besöka oss lite. Jaja, välkomna. 10 minuter efter deras ankomst ringde det på dörren igen. Ett stycke Kristian och Silvano kom förbi helt oanmälda, ja men ni är ju välkomna ni med. Sen kom en Nuo också och helt plötsligt var det fest. Silvano och Nuno begav sig hemåt ett tag efter midnatt, efter det förlorade jag kontrollen på klockan. Vi festade, pratade och sen så råkade alla visst somna. När vi vaknade dagen efter orkade ingen gå upp så vi låg kvar där vi hade somnat. När det började mörkna ute sprang vi ner och köpte mer öl och mer cigaretter. Och så fetsade vi hela natten lång igen. Och så sov vi. Sen begav sig männen hemåt. Ja, det har vart otroligt härliga dagar detta...
Uppdaterar mer någon annangång, nu ska jag hoppa in i duschen igen för om 3 timmar ska jag befinna mig nere på Hoffmann igen för lite quiz. Ha de
Göteborg:
Jag och Felicia befann inne i stan ungefär hela tiden. Massa kläder, pillemojs och annat. Vi myste framför filmer, var på bio och massa spårvagnar och annat skoj.
Fredag:
Upp klockan 06. 07.30 ungefär kröp vi ner i våra sovsäckar utanför Scandinavium. Det var kallt. 15 minusgrader. Ett atg kom solen fram, och då vart det ganska skönt. På med solgalljorna, av med sovsäcken och jackan. De 9 timmarna vi satt där kändes inte så farligt långa som vi först hade trott att de skulle göra. Åtminstone tyckte inte jag det. Sen kom vi in. Konserten började lite mer än en timme efter utsatt tid. Den väntan var helt fruktansvärd. Min rygg gjorde så sjukt jävla ont. Folk stod och tryckte från höger och vänster, syret försvann mer och mer. Men sen så släcktes hela hallen ner.
Jag kan inte beskriva hur det kändes när dom stod där uppe på scenen typ 5 meter ifrån mig. Dom var så verkliga, men ändå inte. Sist vi kollade på dem stod vi allra längst bak. Nu kunde jag se deras ansiktsuttryck med egna ögon. Jag kommer aldrig glömma den konserten, aldrig någonsin. Det var det finaste jag upplevt, med det finaste sällskapet man kan tänka sig.
Back to Åle
Efter lite om och men fick jag till slut tag på min väska på centralen natten efter konserten. Hoppade på bussen där Carolina satt, somnade och var framme i Ålesund. Sov en sväng, fick besök av Anton och Kristian, Hoffmann på de och en fylla senare låg vi och sussade igen. Jobbade på söndagen, dricka lite, sova lite, dricka lite, sova lite... på måndagkvällen gick vi med Anton och Kennie till Smutten och kollade lite fotboll. Sen gick vi hem. När vi kommit innanför dörren och jag precis hade bytt om till sovkläder ringde det på dörren. Anton och Kennie vill besöka oss lite. Jaja, välkomna. 10 minuter efter deras ankomst ringde det på dörren igen. Ett stycke Kristian och Silvano kom förbi helt oanmälda, ja men ni är ju välkomna ni med. Sen kom en Nuo också och helt plötsligt var det fest. Silvano och Nuno begav sig hemåt ett tag efter midnatt, efter det förlorade jag kontrollen på klockan. Vi festade, pratade och sen så råkade alla visst somna. När vi vaknade dagen efter orkade ingen gå upp så vi låg kvar där vi hade somnat. När det började mörkna ute sprang vi ner och köpte mer öl och mer cigaretter. Och så fetsade vi hela natten lång igen. Och så sov vi. Sen begav sig männen hemåt. Ja, det har vart otroligt härliga dagar detta...
Uppdaterar mer någon annangång, nu ska jag hoppa in i duschen igen för om 3 timmar ska jag befinna mig nere på Hoffmann igen för lite quiz. Ha de
Kommentarer
Trackback
