Jag hatar dig
Kuk-os
Längtar!
Jag hade kunnat sätta mig ner på marken och dö en smula nu. Så mycket längtar jag till Göteborg och min lägenhet i Ystad! Jag längtar efter att få träffa Pyret, Juni och alla andra där uppe som jag har saknat så länge nu. Eller ah, typ nåra månader.. Men på fredag bär det iväg. Och väl där uppe ska jag försöka få min gamle far att köpa en jacka till mig. Och typ massa prylar på ikea.. =)
Skulle egentligen ha åkt till arbetsförmedlingen idag, men oj vad jag försov mig. Skulle vart uppe vid 8, men vaknade typ 12 så jag får hoppa in dit imonn istället. Om jag pallar gå upp då..
Dessutom är sommaren slut nu, vilket faktiskt är skönt.. Det har vart en bra sommar, frånsett att jag jobbade så jävla mycket utan att knappt få ut nånting i lön, men hösten är ändå den mysigaste tiden på hela året. Jag längtar efter regnet och de kalla kvällarna då man kan krypa ner i sängen långt innan läggdags utan att få dåligt samvete för det.
Nu ska jag trava ner till köket och försöka laga nåt ätbart åt mig och Crew.
(I bloggen från igår upptäckte jag ett litet fel. De stod typ "på ställen som sällan glöms bort av dammsugare", men jag rättar det nu till "på ställen som ofta glöms bort av dammsugare")
Pälsängar
Aldrig mer Malmö
Igår drog jag, Eliasson, Krisse och Sthålberg till Malmö för att festa till de lite. Vi skulle möta Mange, Palle, Salonen och några andra typer där inne, och sen hoppa iväg på fest hos dom. Riktigt så blev det inte.. Mange och hans kompitsar var typ asfulla när vi mötte dom, så vi rymde. Nu hade vi dock ingenstans att festa eller sova på.. Så vi hoppa på sista tåget hem för att finna lyckan i Ystad. Där fann jag ett stycke bil som tog mig till Simrishamn, där vi hämtade upp förarens kompits (som gav mig några riktigt oanständiga erbjudande, höhö) för att strax efter lämna av honom i Brantevik.
Sen bar det av till sängen, vilket var väldans trevligt. Men aldrig mer Malmö festivalen. Åtminstone inte i år.!
Vidrigt
Så nu är jag alltså arbetslös, och jag har absolut ingen aning om vad jag vill göra. Möjligen att jag söker in på nåt universitet för att ta en magisterexamen i stadsvetenskap någon gång, men just nu känns det som att det ligger ganska långt bort. Jag orkar verkligen inte börja plugga nu igen. Jag har sökt säkert 50 jobb, men ingen behöver någonting nu. Säger de i alla fall.. Jag hade kunnat göra precis vad fan som helst för att få vilket jävla jobb som helst nu. Allt för att få pengar. Allt för att få flytta till lägenheten. Allt för att få vara för mig själv, för att få vara fri.
Det är weird alltihop. Jag har vart arbetslös i 4 dagar nu, och jag orkar inte gå hemma och glo längre. Det enda som håller mig till liv är OS.
En olycka kommer sällan ensam, är det inte så man brukar säga? Det stämmer verkligen.
Nu när all oro har satts igång för min framtid kommer allt annat samtidigt också. Allt det där som hände för 1½ år sen, saknaden av min morfar, hatet mot mitt utseende, hatet mot mat. Och resultatet av det är konstant hjärtklappning, återkommande öroninflammation och sömnbrist. Vilket sedan innebär att jag kommer att ligga och gråta i typ två-tre dagar i streck. Jag vet hur det går till, jag känner igen det så väl.
Men samtidigt måste jag försöka tro på att det blir bättre sen. För det blir det, det blir bättre sen...
Jakten på Luke
Jag är typ asrädd. Inte nog med att jag sedan min student haft ångest över vad jag ska jobba med resten av livet, nu börjar jag fundera på om jag någonsin kommer hitta min alldeles egna Luke Costello, flytta ifrån Skåne till någon frän plats långt borta från Sverige (typ NY) och efter det få ett trevligt jobb?
Jag vet inte varför jag har börjat bli så himla besatt av tanken att hitta "den rätta", det är inte likt mig. Jag har alltid tänkt att "han kommer väl när han kommer, om han kommer" och sen har det inte vart mer med det. Jag har också alltid tänkt att jag absolut inte vill träffa mannen i mitt liv förrän jag är minst 25, eftersom jag vill göra så mycket innan jag börjar ta livet på allvar. Men sedan kom jag på vem som är boven i dramat, nämligen Marian Keyes.
Efter att gått rastlös alldeles för länge förra veckan bestämde jag mig för att ta en bok i bokhyllan och läsa, jag föll för "änglar". Jag har redan läst den boken ett antal gånger förut, men jag tröttnar aldrig på Marian Keyes. Så när jag läst ut den efter ett par dagar satte jag tillbaka "änglar" i bokhyllan i jakt på en ny bok. "En oväntad semester" skulle bli min närmsta kompis de följande 4 dagarna, och även denna bok har jag läst minst 2 gånger förut. Efter att ha nått halvägs in i boken kom jag på mig själv med något helt sjukt. Även då jag inte läste gick jag och tänkte på Luke, när jag jobbade, åt mat, rökte, satt vid datorn... Typ alltid. Jag undrar nu om Marian Keyes har lyckats beskriva min drömprins? En kille som klädmässigt tycks vara fast nånstans på 70-talet, och som är enligt mig helt underbar som person?
Jag inser nu att jag har fått ett mål: jag ska leta rätt på min egna Luke Costello, var fan han än befinner sig någonstans!
Lyckounge
Måndag 16 juni, kl 20.00
Min kusin Felicia ringer
- Hej! Vad gör du?
- Nada, själv?
- Inget har tråkigt. kan inte jag komma ner till sig snart?
- Jovisst, jag jobbar imorgon till klockan två och sen är jag ledig tills på söndag.
- Great! Jag kollar buss och sånt nu så kommer jag ner imorgon!
Jag och min kusin hade mysigt. Vi gjorde inte mycket, åkte in en sväng till simrishamn en dag och handlade present till min syster som fyllde 22 på midsommarafton. Vi köpte glutenfria grejer, typ mjöl och bakgrejer och en del exotiska prylar. Typ juice, ananas, passionsfrukter och en c-vitamin grej med smak av exotisk. Vi la allt i en korg och knöt en massa ballonger på den som det stod Caroline på. Och så satte vi en massa svenska flaggor runt om på korgen. Hon blev glad, och midsommarftonen var trevlig. Vi vart bara hemma och mormor kom på besök.
Dagen efter hoppade jag iväg till kulla med min kusin. När vi först kom dit vart där inte mycket folk, vi satte oss på en bänk och började halsa cider och öl. Snart kom det mer folk och vi blev mer och mer onormala. Men vi hade kul, riktigt jävla kul faktiskt. Minnet sviker en del, men av det jag minns så hade jag roligt =)
Dagen efter cyklade jag iväg och jobbade och min kär kusin åkte upp till Göteborg igen. Jag saknar henne...
Idag fick jag veta att min mammas sambo Stefan ska ge en liten present till min kära bror. Det enda han vet är att de ska åka iväg på fredag och fiska och komma hem på söndag. Det han inte vet är att Zlatan och Chippen ska med och fiska med dem. Så säg nu inget till honom...
Jävla lyckounge! 
Fräs
Var först på Fias student, sen drog vi till strandis och det var ljuvligt. Hände många skojiga saker där, och träffade massa människor som man inte sett på evigheter. Jag har inte mått så här bra på länge =)
Warum?
Jag hade kunnat kasta mig ner på marken och börja böla vilken sekund som helst, men jag tror jag avstår.
Jag kan bara inte fatta hur en människa kan bete sig på detta viset mot sin egen dotter, men sen behandla sina andra två barn helt annorlunda. Pappa, jag hatar dig så fruktansvärt mycket, men jag älskar dig ändå för att du är min pappa. Vad är det jag har gjort så annorlunda jäntemot min syster och min bror som gör att du beter dig som du gör mot mig? Är jag en så dålig människa, så korkad eller vad är problemet? Jag har frågat dig så många gånger, men dina svar är bara svammel som ingen kan förstå. Min kropp pallar inte mer, men som tur är så är jag stark. Jag klarar mig alltid, det har jag alltd gjort. Speciellt då du inte fanns där när du borde.
Och du ditt jävla svin, du är fortfarande inte borta ur min hjärna. Så jävla passande att allt det du gjort mot mig kommer tillbaka nu, va? Du förtjänar ett skott i nacken. Eller nej förresten, du förtjänar ren tortyr. Jag vill se ditt blod sakta försvinna från din kropp och se dig lida. De märken du satt på så många ställen på min kropp kommer aldrig att försvinna. Därför kommer jag aldrig att glömma dig heller, jag hatar dig så mycket.
Men livet går vidare, och som Maria sa: det går oftast över till slut. Jag litar på dig, Maria.
Nu pallar jag inte vara hatisk längre. Imorgon ska jag in till Ystad och shoppa en bikini, sen är det dags att börja hårdbanta så jag kan få nåt fräscht jobb till hösten. Yay =)
Framtiden
Det enda jag vet är att jag ska jobba på Borrby Camping i sommar. Men sen då? Vad ska jag göra de två kommande åren innan jag ska plugga till flygvärdinna? Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Felicia kom ner till min student, Jesus min herre i himlavalvet vad jag har saknat henne, men igår efter att vi vart i Köpenhamn i typ ett dygn eller nåt och festat, åkte hon hem. Jag saknar henne redan...
Och inte kan jag åka upp till henne i sommar heller, jag jobbar typ hela tiden.
Vi satt och diskuterade en del hon och jag, en massa intressanta samtal. Vi kom fram till att jag kommer leva ensam typ hela livet, inte på grund av att jag är ful och fet, utan för att jag inte vill att någon ska komma ivägen mina planer jag har för mitt liv. Jag vill kunna vara fri alltid, inte vara bunden till någon och inte ha någon som hindrar mig till att göra det jag vill. Jag är väl något av vad man kallar ensamvarg då eller nåt...
4 juni
Jag kan fortfarande inte förstå det, den trygghet man har haft i 12 år nu bara försvinner.
Det är meningen att vi ska vara vuxna nu. Men jag är inte det! Och jag vill inte vara det heller!
Jag vill inte jobba resten av livet, jag vill inte gifta mig, jag vill inte ha några jävla barn.
Jag vill resa... ja, jag vill resa resten av livet.
Och alla människor man lärt känna dessa tre åren, hur många kommer man träffa sen? Typ ingen.
Så sjukt jävla tråkigt. jag vill inte att morgondagen ska komma. Men sen så.. Studenten liksom!
Jag vill ju ta studenten! För sen är man ju fri och slipper skolan?
Asså jag är så förvirrad att det hade vart bäst om jag gick och grävde ner mig nånstans.
Men skit samma, imonn ska det festas. Och på fredag med, sen får vi se vad livet har att bjuda på!
Studenten
Jag kommer inte ens ihåg när de va sist, så jag vet inte vart jag ska börja.
Studenten närmar sig alldeles för snabbt känns det som, den senaste veckan har det vart fest hela tiden tycker jag.
I tisdags vart det lärarmiddag på skolan, den var inte särskilt givande, men ack så trevlig.
Efter att rektorerna stått och snackat i 17 år och vi fyllt våra magar med äcklig laxpaté, blev vi förflyttade till aulan där det kommer en svarting som dansade lite kubansk salsa, och några tvåor spelade lite dunkadunka musik för oss alldeles för länge. Vi hoppade bort till Donna Gina, men där vart det inge festligt. Så vi sprang bort till King´s Head istället och försökte ringa in lite sprit. När detta vart fixat travade vi bort till min söta lägenhet och fortsatte festandet.
Natten var typ galen, klockan 5 på morgonen satt alla halvnakna (förutom jag och Fredrik, för vi var vettiga)
Jag ville dö den dagen. Eller dagen efter kanske det blir..
Jag bestämde mig i sista minuten att jag skulle följa med mitt brännbollsteam till Helsingör.
Dagen började tidigt, klockan 8 satt jag och Göran på bussen in till Ystad, klockan 12 eller nåt var vi på plats i Helsingör. Dagen var trevlig, det kom folk över till oss hela tiden. Vid 22-23 nånting åkte vi över med båten till Helsingborg igen. Tiden där var dock aningen otrevligare. Folk började slåss nere vid tågena, och en timme senare satt häften av oss med bomull i näsan och hade ont.
Dagen efter höll jag på att dö ännu mer än vad jag gjorde i onsdags. Mitt huvud och min lever har aldrig mått sämre. Och nu ska jag strax iväg och supa igen. Jag funderar på att säga till mamma att hon kan börja planera min begravning, för jag tror fan inte att jag kommer överleva denna veckan.
Senaste nytt
I slutet av mars var det dags att åka till Tyskland för att se Tokio Hotel spela i Dortmund. Pyret kom ner till mig i Skillinge och förberedde oss för vår resa. Två dagar innan avgång fick vi reda på att hela turnén var inställd. Vad gör man? Vi åkte ändå, vi kunde ju lika gärna åka och festa upp våra pengar vi hade sparat.
Halv sju på fredag morgonen stod vi redo med var sin stor rulleväska och väntade på bussen. Lyckligtvis så kom den. Vi tog oss in till Malmö, åt frukost och sedan bar det av till Köpenhamn.
Efter att förra årets resa nästanblev förstörd när vår ena väska inte kom, var vi redo med fina band och namnlappar runt hela våra väskor. Ingen ska få roffa åt sig någon av våra väskor inte!!
Väl i Tyskland, efter att flyg m.m gick alldeles utmärkt, hittade vi en buss som skulle ta oss in till Dortmund hbf (HauptBahnHof), där skulle vi byta till tåg så vi kom till vårt hotell. Jag kan meddela er att det inte var det lättaste. Bussen från flygplatsen tog en fasligt lång tid, och väl framme på hbf gick vi till reseservicen så vi kunde få en bra vägbeskrivning om hur vi kunde åka till hotellet. Mannen bakom disken var väldigt grinig och vägrade säga mer än hej och ge oss ett papper.
Mina tyskakunkaper är inte att berömma, men ett tåg hittade vi iaf. Resan skulle ta ca 20 min till vår hållplats. Men efter att 20 min hade gått befann vi oss i Bochum, en helt annan stad. Vi hoppade av tåget och åkte tillbaka igen, bytte till buss några gånger och gick ett par kilometer. Sen vart vi framme. Det roliga var att hade vi åkt rätt från början så hade det tatt 5 min att åka tunnelbana och gå i 3 min. Nåväl.. Dags att börja försupa.
Resan var väl ganska okej ändå, även fast det inte blev någon konsert. Vi festade, drack kaffe och shoppade. Rökte gjorde vi ju förstås också.. en hel del, det blir så när man har rökrum. Dessvärre luktade inte våra kläder alltför gott när vi kom hem igen.
Den 7e april fyllde jag 19 år, nu åker jag inte på barnbiljett på skånetrafiken längre. And that sucks...
Jag fick lite skojiga saker.. Förutom att hela mn tysklandsresa var betald (en födelsedagspresent från min pappa och mormor) så fick jag en bärbara datorn med nätverkskort, bluetoothsgrej, trådlös mus, presnetkort på H&M, en morgonrock OCH en TOKIO HOTEL DVD av min käre bror. Det var mg den bästa födelsedagen hittils, med middag på kvällen då mormor och Carolina kom på besök och åt Paella och drack Sangria med oss.
End of story
Skinkvärk
Dessvärre hade jag ingen telefon med mig, så det var bara att börja traska hemåt.
Idag har jag världens jävla träningsvärtk i mina skinkor. Jag tänkte att det kanske skulle bli lite bättre om jag gick ut och tog en promenad i det fina vårvädret? Nej, skoskaven blev bara värre, ännu en gång ville jag bara gny.
Nåväl, över till de stora nyheterna. Eller dte kanske inte är några nyheter, men jag blev i alla fall rejält överraskad. Igår var det säkert en 15 grader varmt här, solen sken och allt var frid och fröjd. Imorse, var det minst lika fint, det blåste en aning mer bara. Men när jag nu tittade ut genom fönstret, för ungefär 5 minuter sedan, så upptäcker jag att det är full snöstorm ute. Hur gick detta till egentligen?
Jag har börjat bli duktig, jag gör min läxa.
Äckliga Perelli
Igår, lördag, var jag ute och sprang ett par varm i skillinge, sen drog jag hem till mormor och cykla en sväng på hennes motionscykel. Och idag sprang jag från spraggehusen hem till skillinge, vilket är typ 5 km. Har jag inte blitt duktigt? Jopp..
Jag har också slutat röka på riktigt nu, maaah. jag är röksugen!! Men om mindre än två veckor nu så åker jag och pyret till tyskland. Måste va fresh tills dess.
Igår sjöng Perelli in sig i Svenska folkens hjärtan. Trodde hon. Stryk borde hon ha för hon är ful. Synn bara att låten är helt ok. Jag som hoppades på Amy..
2 veckor kvar!
Hmm.. undra varför det alltid är jag som komemr på plats nr 2? BAJS!
Anyway.. Igår planerade jag mitt påsklov. Eller ja.. Mamma och pappa planerade dte åt mig, men det gör ingenting för jag blev nöjd. Jag kommer altlså att åka upp till Göteborg på tisdag med min bror och mormor. Felicias mamma fyller år, så på kvällen ska vi åka dit och äta varsin tårta. På onsdagen ska jag sova länge, sen möta ett stycke kusin vid 12 snåret. På torsdagen ska jag hälsa på min farmor, och på fredagen kör min far mig till min kära syster i Jönköping. YEAH! Ska bli nice att träffa henne igen =)
På måndagen åker jag tillbaka till Göteborg, och på tisdagen åker jag, min bror, mormor och Vilumsons 1 ner till Skåne. På onsdagen är jag ledig och på torsdagen ska jag till skolan en sväng. Och på fredagen..
TYSKLAND!!! Adjö adjö adjö mina kära vänner!
Skoja med mina dojor.
Förstår Sverige hur mycket jag längtar tills den 28e mars, då Vilumsons åker till Dortmund?
Skoja med mina dojor, jag längtar röv mycket.
Lynan
Äh, nog talat om henne. Jag mår bara dåligt av det.
Anyway, idag börjar jag min stenhårda diet in för Tysklandsresan och Studenten. Började min dag med att vara skittrött, så jag skippade de 50 situps jag hade tänkt att göra direkt när jag gick upp.
Jag gick istället upp 20 min försent och åt en liten tallrik müssli istället och tog bussen till skolan.
På lunchen i skolan åt jag typ 2 ton gurka och 1 kilo rårivna morötter och en torr biff.
När jag kommer hem ska jag springa upp och ner i trapporna i typ 5 år och göra en massa situps och knälyft, eller vad det nu heter.
På lovet börjar jag dricka äckeldrycker, sen bär det av till mina män.
Önska mig lycka till!
Klassfest!
Senare hoppade Maria och Eliasson på och tillsammans hade vi en trevlig tid innan vi anlände på Skurups station, där satt Ida och Fredrik i varsin bil på att köra oss till Fridas vackra tegelhus.
Kvällen började med en välkomsdrink som jag var så oförskämd att jag inte smakade på, utan jag högg direkt in på måltiden: Tacos med tillbehör. Det var gott.
Folk började dricka, och dricka och dricka. Vi lekte lekar, dansade, fotade och filmade hejvilt. Några sjöng singstar och några rökte "bajs" ute i trädgården. Det blev en lyckad kväll, jag hade väldans roligt.
Dagen efter var mindre rolig, jag kom knappt ihåg någonting men av bilderna att bedöma så var jag bedrövlig. Jag har inte en aning om vad jag har gjort, sagt eller ja.. Det var nästintill fruktansvärda dagar 2 efter festen, fylld med ångest.
Tack för en fin kväll, Frida. synn bara att det finns så få minnen kvar av kvällen..
Jag var i alla fall glad :)
