My heart belongs to me♥

Det finns någonting som inte går att beskriva. Två saker faktiskt. Två "fraser" kanske man kan säga. Dessa ord betyder så mycket för mig, men jag kan inte förklara hur eller varför. "Fraserna" är tagna från två låttexter.

In Die Nacht
För tre år sedan kom Tokio Hotel ut med en låt som hette "In Die Nacht". Först var jag inte särskilt förtjust i låten, men när jag började förstånnebörden med låten var det som ett... Jag vet inte, mitt eget Hallelujah moment. Alla vet ju hur mycket jag älskar Tokio Hotel, men helt ärligt har det inte alls med saken att göra. "In Die Nacht" har fått enhelt annan betydelse för mig, och för ett halvår sedan tatuerade jag in det på foten. När folk frågar mig vad det står för kan jag inte komma på ett vettigt svar. Det bästa jag kan säga är något i stil med; Typ, ja men jag är ju en nattmänniska, och det är på natten allt händer.
Mer än så kan jag inte säga, för jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inne i mitt huvud vad det betyder, och det är starkt. På natten känner mig fri.

In your shadow I can shine
Hur fint är inte det? "In your shadow I can shine". För mig är det de finaste du kan säga till en människa, det betyder mer än "jag älskar dig". Det är starkare än "In Die Nacht", fast ändå inte. De har två helt olika innebörder. Jag vill bara få er att förstå, få er att känna det jag känner jag hör det. Det är starkt, det ger mig hopp, lugn och en mening. Jag har bestämd mig för att tatuera in detta också, men jag vet inte när eller var än. Men det ska stå på min kropp. "In your shadow I can shine".

Nu när jag skrev om meningen med "jag älskar dig", tycker jag att jag borde skriva mer om det. Mest för att jag blir så arg. Jag tycker inte om de orden när det sätts ihop till ett påstående. Förmodligen beror det på att Roger sa det till mig, men efter allt som hände har det liksom tappat all sin betydelse. Jag är inte riktigt säker på om det känns som att få en lögn kastad rakt upp i ansiktet när någon säger det till mig idag, eller om det känns som en komplimang jag inte tycker att jag är värd. Kanske är det båda, kanske det känns som både en lögn och en felplacerad komplimang.
Jag vet till exempel att när min mamma säger det till mig, blir jag blyg och jag har svårt för att säga det tillbaka för jag tycker orden är fula. Som en förolämpning. Jag vill inte förolämpa min mamma, hon är ju det bästa jag har? Men att säga det till tex Felicia är inte svårt, för orden känns inte lika fula till henne, hon är mer värd det. Men inte på ett dåligt sätt, det jag menar är att hon är värd att få veta att hon är älskad av mig.
Tänk att samma mening kan kännas så olika till olika personer. Jag har ingen aning om varför det är så. Kanske mitt huvud inte fungerar riktigt som det ska. Dessutom är orden missbrukade av alla småungar, som älskar sin nya bästis efter två dagar och som känt i 4 dagar. Jag älskar dig hit, och jag älskar dig hit. Det förstörs. Men samtidigt ser jag det som att folk kastar glåpord till varandra när de slänger det ur sig.

Det roliga med det hela är att jag faktiskt använder orden. Jag säger det till folk jag bryr mig om, för att det förväntas av mig. Man förväntas säga det tillbaka till någon som sagt det till en först. Man förväntas säga det till folk man bryr sig om, än mer i speciella situationer eller sammanhang. Jag vill inte säga det. Jag vill inte förolämpa eller ljuga för min omgivning, för de som faktiskt betyder mycket för mig. Märkligt detta. Det ska fanemig finnas en fram- och baksida med allt.