Dumhuvet Chölött-Baby

Att jag aldrig lär mig! Det är glashalt ute och ändå envisas jag med att ta på mig mina uggs när jag sticker ner till butiken för att köpa frulle. Vad gör jag? Jo, halkar såklart, lyckas på nåt vänster sätta mig på foten och man hör ett högt knak. Där gick den foten. Den är inte bruten, men jag kan typ inte gå på den. Eller jo, jag kan gå, men det gör så in i helvetes jävla ont.

Det är depressionens tid i familjen Vilumsons resident på O.A Devoldsgata i Ålesund. Ingenting är bra just nu. Vad fan gör vi här liksom? Vad skulle detta vara nyttigt för? Finns fan inga fördelar med nåt! Det enda jag vet är att jag inte kan vara kvar här så länge till, och jag kan inte åka tillbaka till Skillinge. Det gör ont i mig att se Felicia så här olycklig, det gör ont i mig att känna mig så här olycklig. Var är min riddare på sin vita springare som ska ta mig härifrån? För nu hade vart en väldigt bra tidpunkt att komma på.

Städar lite smått idag, ska på möte senare, sen vet jag inte vad jag ska göra. Förmodligen sova. (läs; förmodligen droga ner mig och aldrig mer vakna)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0