What if?
Nu är det så här, jag tycker att min mamma ser väldigt bra ut, men spermien kommer från mannen så; vad hade hänt om min pappa hade träffat någon annan än min mamma? Hade jag sett bra ut då? Eller hade jag var fulare? Hade det vart en tant som hade haft smala gener så jag också blev en smalis? Hade jag vart blond? Hade jag haft bruna ögon? Hade jag haft fina tänder, fina läppar, en inte så utåtstående haka, fint och tjockt hår? Ibland, eller ska jag vara ärlig så händer det ganska ofta, undrar jag hur allt hade vart om jag fötts till en annan människa. Dock vill jag inte ha någon annan mamma än den jag har, för hon är bäst i världen, men tänk...
Eller tänk om mina föräldrar inte hade valt att flytta ifrån Göteborg när jag var två, hur hade mitt liv sett ut nu då? Hade jag vart en annan person då? Jag hade kanske haft en bättre utbildning nu, kanske valt att plugga vidare? Jag hade kanske vart på väg att skapa mig en karriär nu, jag hade haft fler möjligheter att välja mellan om jag hade bott kvar i Göteborg. Det känns som att allt hade vart möjligt om jag hade växt upp där och inte i Skillinge. Jag kan inte beskriva hur arg jag på hela den grejen, jag hade kunnat börja gråta när jag tänker på hur annorlunda allt hade kunnat vara. Å andra sidan hade det såklart också varit sämre, jag kanske hade blitt värsta punderhuvet och suttit inne, men det betvivlar jag starkt. Det är inte min mening att på något sätt vara elak, men jag klandrar faktiskt mina föräldrar till en viss del för att det är som det är. Jag hade kanske inte behövt sitta här i Ålesund och mått skitdåligt om jag hade haft fler alternativ och möjligheter under min uppväxt.
Istället tillbringade jag 17 år av mitt nu ganska så meningslösa liv i en by ute på Skånes landsbygd. Alla mina drömmar har haft begränsingar. Allt har haft begränsningar. Man växte liksom upp för att bli som alla andra. En människa som växer upp på Österlen har i stort sätt 3 alternativ;
1) Du börjar jobba på ett ålderdomshem och bor med din katt i en lägenhet i Borrby. Tjejmiddagar är det bästa som finns, och ska vi åka på semester så åker vi till Mallorca för det finns väl inga andra länder utanför Europa? Du är förmodligen alkolist och lyssnar på dansband när du är runt 35.
2) Du går arbetslös och bor kvar hemma hos dina föräldrar tills du är 28, går på hemmafester varje fredag och lördag och dricker hembränt eller ett flak öl du köpt när du var på din otroligt spännande och händelserika semester i Tyskland med dina bondkompisar.
3) Du köper hus tillsammans med din kille du haft sen 7e klass, ett litet hus utanför Gärsnäs eller Rörum. Din kille jobbar som bilmekaniker och du själv på Coop inne i stan. Semester har ni inte råd att åka på, ni sparar pengarna för att kanske kunna ta de kommande barnen, som ni försöker få utan resultat de kommande 10 åren, till en liten tur till Lalandia.
Är man riktigt lyckosam finns det faktiskt ytterligare ett alternativ;
4) Du flyttar från buchen in till Ystad för att uppleva storstadslivet. Här kan du leva Rock'n'Roll på alla coola uteställen, vissa festar tillochmed på onsdagar där! Du jobbar MAX, och lever ett helt underbart wannabe Sex And The City-liv! Mannen i ditt liv möter du när du är runt 22-23, du blir gravid, tröttnar på storstaden och skaffar dig ändå ett hus med din kille, så fort han jobbat ihop tillräckligt med stålar på sin cykelmekanikerlön, i ett trevligt område i Köpingebro.
Någon som känner igen det? Jag tycker det är helt fruktansvärt, hemskt och tragiskt. Det gör mig ont att jag inte lyckats bättre än så här. Det gör mig så jävla ont! Och inte har jag några större möjligheter att bli nåt vettigt jag heller, för vad vet jag om världen egentligen? Vad vet vi Österlenare om vad världen har att erbjuda? Nej, fy fan vad deprimerande.
Eller tänk om mina föräldrar inte hade valt att flytta ifrån Göteborg när jag var två, hur hade mitt liv sett ut nu då? Hade jag vart en annan person då? Jag hade kanske haft en bättre utbildning nu, kanske valt att plugga vidare? Jag hade kanske vart på väg att skapa mig en karriär nu, jag hade haft fler möjligheter att välja mellan om jag hade bott kvar i Göteborg. Det känns som att allt hade vart möjligt om jag hade växt upp där och inte i Skillinge. Jag kan inte beskriva hur arg jag på hela den grejen, jag hade kunnat börja gråta när jag tänker på hur annorlunda allt hade kunnat vara. Å andra sidan hade det såklart också varit sämre, jag kanske hade blitt värsta punderhuvet och suttit inne, men det betvivlar jag starkt. Det är inte min mening att på något sätt vara elak, men jag klandrar faktiskt mina föräldrar till en viss del för att det är som det är. Jag hade kanske inte behövt sitta här i Ålesund och mått skitdåligt om jag hade haft fler alternativ och möjligheter under min uppväxt.
Istället tillbringade jag 17 år av mitt nu ganska så meningslösa liv i en by ute på Skånes landsbygd. Alla mina drömmar har haft begränsingar. Allt har haft begränsningar. Man växte liksom upp för att bli som alla andra. En människa som växer upp på Österlen har i stort sätt 3 alternativ;
1) Du börjar jobba på ett ålderdomshem och bor med din katt i en lägenhet i Borrby. Tjejmiddagar är det bästa som finns, och ska vi åka på semester så åker vi till Mallorca för det finns väl inga andra länder utanför Europa? Du är förmodligen alkolist och lyssnar på dansband när du är runt 35.
2) Du går arbetslös och bor kvar hemma hos dina föräldrar tills du är 28, går på hemmafester varje fredag och lördag och dricker hembränt eller ett flak öl du köpt när du var på din otroligt spännande och händelserika semester i Tyskland med dina bondkompisar.
3) Du köper hus tillsammans med din kille du haft sen 7e klass, ett litet hus utanför Gärsnäs eller Rörum. Din kille jobbar som bilmekaniker och du själv på Coop inne i stan. Semester har ni inte råd att åka på, ni sparar pengarna för att kanske kunna ta de kommande barnen, som ni försöker få utan resultat de kommande 10 åren, till en liten tur till Lalandia.
Är man riktigt lyckosam finns det faktiskt ytterligare ett alternativ;
4) Du flyttar från buchen in till Ystad för att uppleva storstadslivet. Här kan du leva Rock'n'Roll på alla coola uteställen, vissa festar tillochmed på onsdagar där! Du jobbar MAX, och lever ett helt underbart wannabe Sex And The City-liv! Mannen i ditt liv möter du när du är runt 22-23, du blir gravid, tröttnar på storstaden och skaffar dig ändå ett hus med din kille, så fort han jobbat ihop tillräckligt med stålar på sin cykelmekanikerlön, i ett trevligt område i Köpingebro.
Någon som känner igen det? Jag tycker det är helt fruktansvärt, hemskt och tragiskt. Det gör mig ont att jag inte lyckats bättre än så här. Det gör mig så jävla ont! Och inte har jag några större möjligheter att bli nåt vettigt jag heller, för vad vet jag om världen egentligen? Vad vet vi Österlenare om vad världen har att erbjuda? Nej, fy fan vad deprimerande.
Jag vet att mina föräldrar gjorde det de trodde var bäst för mig och mina syskon, jag vet det. Och fullt så jävligt som det kanske framgår i texten ovanför, är det kanske inte. Men jag vet också att det faktiskt hade kunnat vara helt annorlunda, och det man inte har önskar man sig, är det inte så? Jag är knappast ensam om att tänka "tänk om...". Och även om jag är det så spelar det ingen roll, för det fanns faktiskt ett annat alternativ då för 18 år sedan. Skillinge eller Kungsbacka. Allt hade vart bättre än Skillinge. Allt hade vart bättre än Österlen. Allt hade vart bättre än Skåne. Jag hade gärna velat kunna tacka mina föräldrar för den jag är idag, men det kan jag inte. I alla fall inte i nuläget. Jag hade också gärna velat vara någon som mina föräldrar var stolt över, någon de kunde skryta om för sina bekanta, men inte ens det kan jag lyckas med. Det kanske kommer en dag då allting faktiskt ordnar sig för mig, om jag bara lägger fan till, och jag kanske är glad att jag växte upp ute bland kor och lera. Men jag kommer alltid att undra hur det hade blivit om jag bodde någon annanstans de första 17 åren av mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Mor
Du är rolig du. Skrattade högt. Men jag är stolt och älskar dig för vem du är.
Ja tänk om inte OM hade funnits, du får mig att tänka likadant, men du har ju all chans att ändra på ditt liv så att det blir DITT liv. Du kan ju lära av misstagen och få lite jävlar anamma istället.
LOVE you, tycker du är världens vackraste på jorden.
Postat av: Anonym
Älskade tös. ja tänk om inte Om hade funnits. Men du har ju all chans att rätta till ditt liv och inte begå samma misstag själv. Man gör ju alltid sitt bästa eller tror att iallafall att man gör det. Du har ju din chanas NU att göra nåt bra, frågan är ju bara vad. Bara för att man växer upp i på ett annat ställe så är det ju absolut inte säkert att livet gått rakt fram, svårigheter är till för att övervinnas och av det blir man stark och förhoppningsvis klok.
Jag älskar dig mest i hela världen och tycker du är den vackraste varelsen på jorden och jag är visst det stolt över dig och skryter över dig, vilka vågar ta den chansen att flytta så långt bort för ett jobb, Bort från föräldrar, kompisar trygghet osv som du gjort.
Det blir bra tillslut men där är du inte ännu, men styr vägen rätt så hittar du oxå hem.
Älskar dig. Din mamma
Trackback
