Jag skiter i det
Min mamma får hata mig hur mycket hon vill, jag pallar inte fixa till en ny blogg helt och hållet. Jag kör på det gamla. Sen om min mamma, eller om Felicias mamma, blir förfärad över hur jag beter mig och lever mitt liv... Jag bryr mig inte. Är lite för långt bort för att någon ska ge mig en örfil för det.
Så här är det nämligen: Jag jobbar jävligt mycket. Och jag förtjänar att få komma ut och har roligt och spendera MINA pengar hur jag vill. Alla får lov att ha en åsikt, givetvis, men det är inga åsikter som behöver nå mitt öra. Att prata om mig bakom min rygg, tål jag inte heller. Folk läser min blogg på egen "risk", det är ert val. Respekterar ni inte min livsstil ber jag er att inte återkomma hit.
Att få kommentarer från min mamma i kommentatorsfältet accepterar jag fortfarande inte. Som sagt, hon får läsa om hon vill, absolut, gör mig ingenting alls, men bloggens målgrupp är fortfarande för låg för henne. Det jag skriver om i min blogg vill jag inte skall tas på telefon vid ett senare tillfälle heller. Rätta mig inte, eller att "försöka få mig på rätt bana" igen fungerar inte heller. Alles klar!? Bra, då kör vi på igen som vanligt tycker jag.
Jag hade en liten konversation med min syster för en stund sedan på msn. Varför är det ingen som har berättat för mig att hon lägger kort? Ni vet ju hur intresserad jag är av sånt!! Jag tyckte hursomhelst att det var skitkul, och började ställa massvis med frågor. Hon blev nog lite trött på mig till slut, för hon struntade i att svara efter ett tag..
Svaren i sig blev jag lite förvirrad över, men jag blev klokare vad gäller en sak.
De som känner mig väl vet att jag den senare tiden haft lite problem när det kommer till karlar. Jag har suktat och pustat, flåsat och letat efter en man i Ålesunds stad. Resultat? Finns ingen.
Min syster påstod nu att jag kommer träffa mannen jag ska spendera resten av mitt liv med i maj 2011. Jag blev ledsen. Först på grund av att det var så långt borta, nästan två år, hallå!? Strax efter blev jag förfärad, nästan lite rädd. Om TVÅ år!? Nej, nej, nej, nej, nej! Det vill jag inte? Om två år är jag 22? Ska jag slå mig till ro i ett litet torp nära sjö och skog i Norrland när jag är 22? Så fan heller! När jag är 22 är jag ute på äventyr förstår ni. 28 KANSKE, men inte 22.
Dessutom ska jag helt och hållet sluta leta, jag menar, palla skaffa pojkvän nu om det nu ändå blir så som min syster säger. Då kommer det ju ändå ta slut? Och då ska man springa runt och vara ledsen och böla och ha sig i evigheters evighet. Och egentligen gäller det ju samma även fast jag skulle vara 28. Jag kan inte riktigt förklara hur jag menar nu, antar att det ser otroligt förvirrat ut. Det jag menar är att jag inte tänker skaffa mig någon karl förrän jag är redo att stadga mig på riktigt. Både för att slippa all smärta tillfälliga pojkvänner kan föra med sig, och dels för att jag är ung och har massor av år kvar att äventyra och leva livet på. Springa runt och knulla kan man göra även fast jag är singel. Skaffa kk kan jag också göra om jag så vill. Jag ska nog klara mig trots allt.
Jag är min egen kärleksdoktor, men ibland kan jag behöva lite hjälp på traven. Men erkänn jag är smart!? =P
Så här är det nämligen: Jag jobbar jävligt mycket. Och jag förtjänar att få komma ut och har roligt och spendera MINA pengar hur jag vill. Alla får lov att ha en åsikt, givetvis, men det är inga åsikter som behöver nå mitt öra. Att prata om mig bakom min rygg, tål jag inte heller. Folk läser min blogg på egen "risk", det är ert val. Respekterar ni inte min livsstil ber jag er att inte återkomma hit.
Att få kommentarer från min mamma i kommentatorsfältet accepterar jag fortfarande inte. Som sagt, hon får läsa om hon vill, absolut, gör mig ingenting alls, men bloggens målgrupp är fortfarande för låg för henne. Det jag skriver om i min blogg vill jag inte skall tas på telefon vid ett senare tillfälle heller. Rätta mig inte, eller att "försöka få mig på rätt bana" igen fungerar inte heller. Alles klar!? Bra, då kör vi på igen som vanligt tycker jag.
Jag hade en liten konversation med min syster för en stund sedan på msn. Varför är det ingen som har berättat för mig att hon lägger kort? Ni vet ju hur intresserad jag är av sånt!! Jag tyckte hursomhelst att det var skitkul, och började ställa massvis med frågor. Hon blev nog lite trött på mig till slut, för hon struntade i att svara efter ett tag..
Svaren i sig blev jag lite förvirrad över, men jag blev klokare vad gäller en sak.
De som känner mig väl vet att jag den senare tiden haft lite problem när det kommer till karlar. Jag har suktat och pustat, flåsat och letat efter en man i Ålesunds stad. Resultat? Finns ingen.
Min syster påstod nu att jag kommer träffa mannen jag ska spendera resten av mitt liv med i maj 2011. Jag blev ledsen. Först på grund av att det var så långt borta, nästan två år, hallå!? Strax efter blev jag förfärad, nästan lite rädd. Om TVÅ år!? Nej, nej, nej, nej, nej! Det vill jag inte? Om två år är jag 22? Ska jag slå mig till ro i ett litet torp nära sjö och skog i Norrland när jag är 22? Så fan heller! När jag är 22 är jag ute på äventyr förstår ni. 28 KANSKE, men inte 22.
Dessutom ska jag helt och hållet sluta leta, jag menar, palla skaffa pojkvän nu om det nu ändå blir så som min syster säger. Då kommer det ju ändå ta slut? Och då ska man springa runt och vara ledsen och böla och ha sig i evigheters evighet. Och egentligen gäller det ju samma även fast jag skulle vara 28. Jag kan inte riktigt förklara hur jag menar nu, antar att det ser otroligt förvirrat ut. Det jag menar är att jag inte tänker skaffa mig någon karl förrän jag är redo att stadga mig på riktigt. Både för att slippa all smärta tillfälliga pojkvänner kan föra med sig, och dels för att jag är ung och har massor av år kvar att äventyra och leva livet på. Springa runt och knulla kan man göra även fast jag är singel. Skaffa kk kan jag också göra om jag så vill. Jag ska nog klara mig trots allt.
Jag är min egen kärleksdoktor, men ibland kan jag behöva lite hjälp på traven. Men erkänn jag är smart!? =P
Blåmärke från mitt senaste offer.
Kommentarer
Postat av: Tias
Kör hårt !!
Trackback
