Fuckad vecka
Utgång i tisdags, var meningen att Aud och jag skulle ta ett par öl bara och sen gå hem. Kökschefen på vårt ena jobb mötte upp oss och vi satte igång. Men eftersom Aud hade vart på dåligt humör hela dagen började vi med arsin tequila. Och då kan det liksom inte sluta bra... Vi blev helt dyngfulla, jag gjorde saker som jag jag aldrig kommer att förlåta mig själv för. Och jag förstår verkligen hur Aud kan fortsätta vara vän med mig, jag är verkligen inte värd att få vara vän med denna underbara människa. Det finns verkligen inget ont i henne, och så är jag så sjukt elak mot henne. Jag hade bara velat att hon hade gett mig en fet jävla smäll på kinden och sagt massa dumma saker. Men istället försöker hon bara glömma. Jag känner mig så sjukt dum.
Natten till torsdagen fick jag ett samtal av pappa, halv fem på morgonen. Farmor död. Samtidgt som jag är glad för hennes skull, eftersom hon led förfärligt mycket på slutet, så är jag ju självklart ledsen. Jag kommer aldrig mer att få äta såna stuvade makaroner, köttbullar, risgrynsgröt eller zauberflötn. Det finns ingen mer som kommer att säga till mig att jag gått ner i vikt fastän jag inte har det. I alla fall inte på hennes vis, Ingen kommer någonsin att kalla mig för sitt lilla sockergryn, sockertopp eller tottelotten. Jag kommer aldrig mer få höra henne sjunga vår visa, hon kommer aldrig mer att klia mig på ryggen sådär som bara hon kan. Farmor är borta. Min farmor är borta. Och jag får aldrig mer se henne. Aldrig..
Jag kommer aldrig att glömma hennes sista ord till mig, när hon låg där ensam och benig i sängen på Östra: Pussa lite på mig, mitt sockergryn. Sov gott, farmor.
Back to Ålesund. Vi är endast tre stycken som jobbar i mataffären där jag jobbar, den ena har sjukskrivit sig och cheferna funderar på att sparka honom. Detta betyder att jag får jobba för två personer de närmsat veckorna innan de hittar någon som kan ersätta honom. Jag förstår inte själv hur jag ska kunna hinna med detta, hur jag ska få det att fungera med mina andra jobb. Plus att mitt i det hela så ska jag åka hem till sverige i 5 dagar. Hur i hela fridens jäkla namn ska jag få ihop det? Svara mig på det om du kan, din dumma gubbe där uppe!
Jag blir så trött på allt..
Natten till torsdagen fick jag ett samtal av pappa, halv fem på morgonen. Farmor död. Samtidgt som jag är glad för hennes skull, eftersom hon led förfärligt mycket på slutet, så är jag ju självklart ledsen. Jag kommer aldrig mer att få äta såna stuvade makaroner, köttbullar, risgrynsgröt eller zauberflötn. Det finns ingen mer som kommer att säga till mig att jag gått ner i vikt fastän jag inte har det. I alla fall inte på hennes vis, Ingen kommer någonsin att kalla mig för sitt lilla sockergryn, sockertopp eller tottelotten. Jag kommer aldrig mer få höra henne sjunga vår visa, hon kommer aldrig mer att klia mig på ryggen sådär som bara hon kan. Farmor är borta. Min farmor är borta. Och jag får aldrig mer se henne. Aldrig..
Jag kommer aldrig att glömma hennes sista ord till mig, när hon låg där ensam och benig i sängen på Östra: Pussa lite på mig, mitt sockergryn. Sov gott, farmor.
Back to Ålesund. Vi är endast tre stycken som jobbar i mataffären där jag jobbar, den ena har sjukskrivit sig och cheferna funderar på att sparka honom. Detta betyder att jag får jobba för två personer de närmsat veckorna innan de hittar någon som kan ersätta honom. Jag förstår inte själv hur jag ska kunna hinna med detta, hur jag ska få det att fungera med mina andra jobb. Plus att mitt i det hela så ska jag åka hem till sverige i 5 dagar. Hur i hela fridens jäkla namn ska jag få ihop det? Svara mig på det om du kan, din dumma gubbe där uppe!
Jag blir så trött på allt..
Kommentarer
Trackback
