My heart belongs to me♥

Nu vill jag verkligen inte mera. Jag orkar inte detta, jag hatar det. Jag är ledsen för exakt allt just nu.

- Det är vinter
- Jag sitter i Ålesund
- Jag hatar mina jobb
- Jag tycker fortfarande inte att min farmor ska vara död
- Min mamma är alldeles för långt bort
- Jag är skitful
- Räkningar borde inte finnas
- Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv
- Jag vill ha mera pengar
- Jag behöver kroppskontakt
- Saknar min bror och plastpappa så mycket att kroppen snart faller ihop
- Jag tycker synd om mig själv
- Jag är inte tillräckligt stark
- Allt är bara elände

Jag kan inte hjälpa att jag sitter och tycker synd om mig själv. Helst av allt skulle jag vilja sitta och böla sönder högljutt, men jag vill inte se svag ut. Jag börjar bli rädd för mig själv. Jag måste ta avstånd från världen ett tag.

Hur kommer det sig att man alltid faller tillbaka till botten? Man jobbar sig uppåt hela tiden, och varje gång kommer man högre och högre upp. Likaväl faller man tillbaka igen. Och så fortsätter det, om och om och om och om igen.. Finns det inte evig lycka?